Enligt en anmälan till Miljö- och byggnadsförvaltningen i Vimmerby och Hultsfred tidigare i år, har en person i Vimmerby kommun uppmärksammat att en granne grävt ner döda hästar och kalvar på sin egen fastighet, i närheten av en sjö.
Denna anmälan satte igång en gemensam tankeprocess på vår tidnings redaktion: Vilka döda djur får man egentligen gräva ner? Och var får man gräva ner dem? Spelar det någon roll hur stora djuren är?
Vad säger egentligen lagen?
Kommunen bestämmer
Vi ringde upp Ingrid Nissen, länsveterinär på Länsstyrelsen i Kalmar, för att reda ut begreppen – och för att få bättre koll på eventuella regler för grävdjup vid en hästbegravning...
Vad finns det för generella bestämmelser kring att gräva ner djur?
– Sällskapsdjur och hästar får man gräva ner om man först pratar med kommunen. De anvisar sedan hur det ska gå till. De flesta kommuner har som riktlinje att det inte är lämpligt att begrava djur inom tätbebyggt område, säger Ingrid Nissen.
Men det finns så klart undantag. Ofta handlar det om tillgången på natur.
– I större städer finns det ofta djurkyrkogårdar där man kan begrava katter och hundar, och man ska komma ihåg att exempelvis även fåglar och ormar räknas som sällskapsdjur. Men har man en större lantgårdsfastighet så brukar det gå bra att begrava djuret där.
Förändrad lag
För ett drygt år sedan ändrades lagen och tillvägagångssättet för begravning av hästar. Tidigare krävdes att man kontaktade länsstyrelsen – men numera räcker det alltså med ett samtal till kommunens miljökontor.
– Det handlar om att smittskyddsbedömningen togs bort från länsstyrelsens ansvar. Det är ju fortfarande så att smittade djur inte får grävas ner, och det länsstyrelsen tidigare bedömde var den dödsorsak som ägaren angivit.
– Men när ett (större) djur dör, tillkallas alltid en veterinär med anmälningsplikt som gör en bedömning. Så lagförändringen ska ses som en förenkling av administrationen, förklarar Ingrid Nissen.
Vad gäller, rent konkret, om man vill gräva ner en häst?
– Först och främst ska den grävas ner tillräckligt djupt. De flesta kommuner har 1,5-2 meter som riktlinje. Sen får det inte bli så att grundvatten kan tränga upp där man gräver ner hästen – och det är upp till var och en att ombesörja själva grävarbetet.
Tar emot förslag
– Men innan man börjar gräva ska man alltså meddela kommunen, och gärna föreslå en plats som man anser lämplig. Kommunerna pekar sällan blint, utan vill nästan alltid ha förslag på begravningsplatser. Men det är kommunen som tar beslutet.
Vad gäller för andra lantbruksdjur, kalvar till exempel, får man gräva ner dem också?
– Nej. Det är bara hästar och sällskapsdjur man får gräva ner. Kalvar, får och andra nötkreatur måste hämtas för destruktion. Så det får man beställa, om en kalv skulle dö.
– Och man kan ju alltid begära bortforsling, även om det gäller hästar.
Vad händer om man begraver ett djur på otillåtet vis?
– Ja, det är faktiskt en bra fråga. Kommunen kan göra efterkontroller, men det kräver i regel att det kommer in en anmälan. Rent generellt händer det nog inte så mycket, om inte platsen för begravningen anses väldigt olämplig, säger Ingrid Nissen.
Läkemedelsrester
Ja, det rör sig alltså om ett tämligen tandlöst regelverk. Visst, det är olagligt att gräva ner djur på en icke anvisad plats – men repressalier uteblir ofta om så ändå sker.
En fråga som nu diskuteras är miljöaspekten av djurbegravningar. För vad händer egentligen med alla de gifter, som exempelvis en tungt medicinerad häst bär på, när den slutligen hamnar i jorden?
– Vi vet inte så mycket om hur läkemedelsrester i djur påverkar miljön. I dagsläget finns det inget förbud mot att det hamnar i marken. Men det är förmodligen en viktig fråga för framtiden.