När Vimmerby Tidning når Magnus Budo Ericsson sitter han i bilen på väg hemåt. Förberedelserna inför Bullerby Cup, evenemanget där han varit delaktig sedan starten 1977, är klara och han är redo för några intensiva dagar fyllda av fotboll. Under många år har han varit aktiv inom Vimmerby IF, både som spelare, ledare och i andra roller. Under cupdagarna hjälper han till där det behövs som funktionär.
– Det går på rutin numera, säger han.
Inom idrottsvärlden, där Magnus är verksam, verkar det särskilt vanligt med smeknamn som fastnar. Det är något han själv fått erfara, då det var nyfunna hockeypolare som gav honom sitt namn. Då var han i tolvårsåldern och nyinflyttad i Vimmerby.
– Utomhusrinken där vi höll till skottades både för hand och med traktor. All snö las vid sidan av planen och i de högarna lekte vi både före och efter träningarna. Det var "herren på täppan" som gällde, så vi brottades och knuffade ner varandra.
Leken innebär att den som står kvar sist på snöhögens topp vinner. Efter ett tag tröttnade Magnus på att brottas.
– Jag tyckte att vi skulle köra Budo för att få ner varandra istället för det kändes roligare, fast det var ingen som visste vad Budo var så jag fick förklara det.
I den stunden blev Magnus till Budo och det spred sig ganska snabbt. Förmodligen först i hockeylaget, sedan i fotbollen och till sist överallt. Till slut var det inte många som visste att han hette Magnus längre.
– Det finns fortfarande många i Vimmerby som inte vet att jag heter det.
Blev du överlägsen när ni bytte sport?
– Det har jag inget minne av, men jag var väl ettrig och tävlingsinriktad även på den tiden, så jag stod nog kvar sist många gånger.
För drygt 25 år sedan valde Magnus att kontakta Skatteverket för att lägga till Budo i sitt namn, men aldrig som tilltalsnamn.
– Jag är ju från Småland så det var jag för snål för. Det kostar ju pengar.
Han förklarar att det har sina fördelar att kallas för Budo istället för Magnus. Det gör att han ofta blir ihågkommen när han far runt i landet, vilket han för det mesta inte har något emot.
– En gång träffade jag en person som suttit som ordförande i svenska Budoförbundet, när han skulle iväg på nån världsomspännande konferens i Japan. Då fick jag ge bort alla mina visitkort för att han skulle kunna visa upp att nån i Sverige heter Budo. Det tyckte han var otroligt stort.