Det är så fantastiskt tröttsamt när ett nationellt idrottsförbund bestämmer sig för att börja leka Gud och besluta en massa sköna saker. I sin iver att mena väl blir det så fel när man ger sig på att tala om för unga spelare, deras föräldrar och deras klubbar vad som minsann är bäst för dem själva.
Beslutet att genomföra den här reformen kom för över två år sedan och visst har det funnits tid att reagera tidigare och inte nu klockan fem i tolv, men det känns som att klubbarna, spelarna och även vi i media inte riktigt har trott på att den skulle bli verklighet.
Om förbundet försöker tänka lite klokt så finns det fortfarande tid att stoppa det – eller åtminstone förändra det.
Hur stor är då den chansen? Ganska liten – för i landet Sverige ska alla behandlas lika … dumt!
Motiven till varför 15-åringar i fortsättningen inte ska få spela seniorinnebandy är lika luddiga som svårbegripliga. Förbundet skriver bland annat att syftet är att ”skapa bättre förutsättningarna för våra ungdomar att mogna i en kontrollerad miljö och få chansen att spela både junior- och ungdomsinnebandy innan man skall ta klivet upp i seniorverksamheten”.
Ordbajseri och noll logik. Så att tvinga många ungdomar i landet att sluta med sporten de älskar är att skapa bättre förutsättningar?
För det är exakt vad det handlar om. På landsbygden finns det föreningar som kanske bara har två lag i seriespel – exempelvis ett F04 och sedan ett A-lag. Det är verkligheten här på vischan. Nästa år har de klubbarnas tjejer och killar födda 2002 ingenstans att spela.
I storstäderna, där spelarunderlaget är oändligt, kommer ju upplägget funka alldeles utmärkt. Men om nu klubbens A-lag är den enda chansen för den enskilda 15-åriga spelaren att lira innebandy – hur blir det då?
De kan väl spela i någon annan klubb, tänker du? Eller kanske man kan låta klubbar gå samman?
Jo tjena, kolla det intresset bland spelare och klubbar i obygderna runt om i Sverige.
Greta Koponen är en talang utöver det vanliga. Men hon är också ett lysande exempel på hur galet fel det korkade beslutet kan slå. I det här fallet medför det att en av Smålands absolut största talanger sannolikt lägger klubban på hyllan.
För så blir det när man inte längre ges chansen att utvecklas, utan tvingas spela på en nivå där man inte hör hemma. Det fungerar inte att trycka tillbaka barns vilja, ambitioner och glädje – det har det aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
I flera år har Greta varit bofast i Vimmerby IBK:s A-lag. Hon gjorde debut när hon var tio år. Till hösten får hon inte längre spela med det lag hon har lett som lagkapten den gångna säsongen.
Det är alltså bland annat Greta som förbundet syftar på när man skriver att 15-åringarna i landet ska ”få utvecklas i sina lag/serier där spelaren bättre hör hemma för att senare ta klivet upp i seniorverksamheten”.
Hon, hennes föräldrar och hennes klubb är helt enkelt för okunniga för att kunna besluta om Gretas eget bästa, vilket enligt förbundet är att antingen spela med yngre tjejer eller att sluta helt.
Och Greta är inte ensam i Vimmerby IBK. Den gångna säsongen var fyra 2002:or skrivna i A-lagstruppen och till kommande säsong var flera av dem tänkta att vara bärande i A-laget.
Så ser det ut i många andra klubbar också.
Det finns få uttryck som jag tycker så illa om som det där överlägsna och dryga ”gör om, gör rätt”. Men i den här frågan är jag ytterst nära att själv ta till det.
Snälla förbundet, ni kan väl i alla fall ta det här en runda till – åtminstone kring det där med att kunna bevilja dispenser för enskilda spelare?
För det var väl i ärlighetens namn inte så här ni menade?
Eller hur?