Den gemytliga restaurangen Guldkant har blivit en magnet för matälskare, där kökschefen Scott Sheldon trivs bäst bakom köksdisken - mitt i kaoset.
– Jag tycker om att hålla till här i hetluften, säger Scott med glimten i ögat.
Scott är en veteran inom krogsvängen, och har ett gastronomiskt DNA som är förankrad i en den brittiska pubkulturen.
– Jag kommer från en gammal gruvby nära Cardiff som knappt går att uttala, Cwmfelinfach. Min mamma är en “publican” och har drivit pub i 40 år, säger Scott.
Scotts kulinariska resa började tidigt. Han torkade bord, diskade och fyllde kylskåp på hans mammas pub "The Forestier and Walker" redan som tioåring. Så småningom skolade han in sig på det franska köket på en klassisk bistro i de walesiska bergen.
– Att bli tillrättavisad på franska varje dag var en ganska bisarr upplevelse. Kökspersonalen pratade bara engelska med gästerna, men att behärska det franska köket var ovärderligt, säger Scott.
Scott avancerade snabbt och så småningom ledde han ett lag med inte mindre än 16 kockar på ett hotell i södra Wales. Men en oväntad vändning i kärlekens tecken förde honom till Sverige.
– Jag råkade falla för den svenska barchefen, så jag är kärleksflykting precis som alla andra britter här, säger Scott.
Scott har jobbat med gänget på Guldkant i 4 år och varit med dem sedan starten i Vimmerby.
– Jag har verkligen haft tur som har så begåvade kockar i köket. Det är inte lätt att hitta talanger idag, de är eftertraktade och köken slåss om dem. Som kockar har vi en ganska rastlös natur och är ständigt på jakt efter nya utmaningar, säger Scott.
Efter 15 år i svenska kök har han snappat upp en hel del kulturella skillnader, särskilt när det gäller ledarskap och arbetsvillkor.
– Det finns två sätt att leda ett kök - antingen genom rädsla eller respekt. I Sverige handlar det om att vinna medarbetarnas förtroende, men i Storbritannien regerar du genom rädsla. Dessutom är det svenska arbetsmiljöskyddet mycket strängare, säger Scott.
Kanske är det 70-timmarsveckorna på köken i Wales som orsakat hans extrema noggrannhet.
– Killarna blir tokiga på mig ibland, det är en arbetsskada. Om jag går på restaurang när jag är ledig letar jag efter trasiga glödlampor så fort jag kliver innanför dörren, säger Scott.
I Sverige är tempot lite lugnare.
– Tacka Gud för det, jag börjar bli gammal! Säger Scott.