En gång i veckan träffas de, ”Majafolket”, som någon skämtsamt döpte dem till efter kursledaren Maja Westberg Enqvist.
Somliga har målat mer i sitt liv. Andra mindre. Alla med det gemensamt att de nu åtminstone har tid att disponera som de vill.
– Jag har alltid älskat att teckna och måla, men förr hade man ju så mycket annat som man måste prioritera. Nu när man är pensionär är det jättekul att få ägna sig åt måleriet, säger Viola Fridell.
En senior som är veteran i gänget är Stig-Erik Eriksson, som varit med på utställningarna i Warmbadhuset sedan starten.
– Och gruppen har ju hållit på betydligt längre än så. Jag är kanske inte den som går in helt för måleriet, fast det också är skojigt. Det allra viktigaste är kamratandan. Det är ett väldigt glatt gäng som har kul ihop, och där alla hjälper varandra.
Men något måste du väl ha utvecklats konstnärligt under alla de här åren?
– Jo, det är klart. Jag hade aldrig hållit i en pensel när jag började och dessutom är jag färgblind, så först sa jag ifrån. Jag trodde inte jag skulle klara av det. Men jag ser ju vad som står på tuben och det skriver jag av på paletten. Och på något underligt vis ser jag ändå att färgerna passar ihop.
Just nu är det femton seniorer som träffas på Folkhögskolan en gång i veckan för att måla och prata. Alla medverkar i vårens utställning, där de fått ett givet tema av Maja Westberg Enqvist, precis som vanligt.
– Årets tema är ”Flykt”, och det är ju inte så svårt att hitta inspiration till det i tider som dessa. Men vi får helt fria händer och då ser man hur olika vi tacklar det.
Utöver temat visar seniorerna också annan konst de åstadkommit under sina träffar. Utställningen pågår fredag, lördag och söndag.