Signerat: En Blend under fläkten

På 1700-talet, till exempel, fanns en förordning "angående hämmande af löst folks och lättingars strykande omkring landet". Med andra ord: att röra sig hur som helst, var som helst, utan att ha ett riktigt jobb och godtagbar anledning att uppehålla sig på platsen var strängeligen förbjudet och straffades med spöstraff. Och det låter ju lite hämmande.

Att dra ut en tand eller föda ett barn måste ha varit rena rama skräckupplevelsen på 1800-talet och för all del senare än så. Får rysningar vid tanken på att sugklocka användes på mormor när hon skulle föda - hemma - på 1930-talet.

Men ibland blir jag ändå lite sugen, sugen på mitt eget förr, det jag varit med om. Tänk så avslappnat det var, när man kunde stå under fläkten och röka Gula Blend och inte ens ha särskilt dåligt samvete. Nu törs jag inte ens tänka på att värma mat i plastbytta i mikron.

Och tänk när man var liten och kunde få grillad kyckling och dillchips som fredagsmysmat, fast det inte riktigt fanns ett ord som fredagsmys men vi praktiserade det ändå. Nu ställer man sig i sin självpåtagna skamvrå med dumstrut på, om helgmysandet inte når Per Morberg-nivå.

Och det gör det ju inte så ofta.

Träning var också mycket roligare. Ett lättare joggingpass och en kniiipstund framför tv:n var liksom värt något - första gången vi sprang i mål på Tjejmilen så grät vi av självbelåtenhet. Nu är det så många som springer ultralopp och utövar Ashtangayoga att långpromenaden inte riktigt räknas och då kan man ju lika gärna skjuta upp den lite och tänka att blir det bara lite mind-re halt kan man ju börja springa. Eller nåt.

Förstår att det är väldigt skönt att barnen är så stora att tiden för barnkalas utspelade sig i ett skimrande förr, när det funkade alldeles utmärkt med hafsigt inslagna såpbubblor i present och ungarna inte förväntade sig annat än lek, glass och fiskdamm. Att ordna barnkalas idag verkar vara projekt Bindefeld.

Nej, det var inte bättre förr. Men det var inte riktigt lika ängsligt.