Sjömansbiff, landgång - och lite till

Peder Rannemalm har bytt undervisningen av gymnasieelever på hotell- och restaurangprogrammet i Vimmerby mot något annat. Något helt annat.
Det handlar förvisso fortfarande om mat. Som chefkock på ett av Wallenius Lines svenskflaggade biltransportfartyg ser han till att det blir gott käk tre mål om dagen till de 25 ombord.
Men livet på det 200 meter långa lastfartyget med plats för 5 200 bilar är förstås väldigt långt från vardagen hemma i Vimmerby.
Här får han fräscha upp sin engelska - av besättningen är nio svenskar och sexton filippinare. När han mönstrat på väntar 70 dagars arbete, utan en ledig dag, med arbetstid från sex till sex och även om fartyget är stort vet bara den som inte sett land på tre veckor hur det egentligen känns att få sätta sig på en cykel, gå in i en affär eller se andra ansikten än de 24 ögat nästan nött ut. Landkrabbors slentrian är sjömannens guldkant.

Känslorna är kluvna, säger han, när han nu är hemma hos familjen igen.
- Jag hade nog aldrig gjort det här om jag inte haft erfarenhet sedan tidigare. Jag var på sjön några år som ung och jag har nog haft det här i huvudet sedan dess.
Det hade gått 25 år sedan han sist gick på ett fartyg. Han har väntat på att rätt tillfälle skulle dyka upp.
- Att min fru Lena tycker att det är okej är förstås en förutsättning. Hade hon varit det minsta tveksam hade jag aldrig hoppat på det här. Nu är ju barnen stora också och säger "det är klart du ska åka!"
Till sjöss får dagliga mejl med bifogade bilder på solnedgångar från olika delar av världen ersätta köksbordssnacket.
De är inte riktigt lika, solnedgångarna. Röda Havet har sin, Panamasjön sin. När man färdas runt jorden får detaljerna betydelse; var plats har sin doft, sina ljud.
- Det går ganska snabbt, från kylan i Sverige tar det bara ett dygn så sitter man genomsvett i Golfströmmen.