Skärgårdstösen Magda har fyllt 100

Det kan vara all fisk hon åt som barn. Eller en sund kropp som fått vänja sig vid det vi så vackert kallar fysisk aktivitet. Fast kanske är det ändå själva inställningen till ålder, som fått Magda Andersson i Vimmerby att passera 100-strecket.- Vet du, jag låtsas inte om det.

Vimmerby2013-10-05 04:05


Blomdoften ligger tung i Magda Anderssons lägenhet. Det har gått några dagar sedan 100-årsdagen den 25 september, då det först blev buffé hos ett av barnbarnen och sedan öppet hus hemma hos Magda. Lillebror Anker, 97, och den enda av hennes sex syskon som är i livet, överraskade med att resa ända från Bollnäs.
- Det var roligt, säger Magda Andersson, om kalaset och all uppvaktning.
Men det där med att fylla 100 år. Ja, vad ska man säga om det.
- Jag hade väl aldrig trott att jag skulle bli så här gammal. Det är knappt jag tror på det. En del säger att det väl är för all fisk jag ätit.
Och visst har hon ätit fisk. Magda Andersson föddes på Marsö i Misterhults skärgård. Pappa Efraim Lindmark var sjökapten och mamma Ellen fick mestadels själv ta hand om sju barn och arbetet på hemmaplan när mannen var ute på sjön. Magda var den tredje i syskonskaran och tog klivet ut i vuxenlivet tidigt.
- Jag fick jobb som lillpiga hos min faster när jag var 13 år. Det var mycket arbete och långa dagar, och jag fick lära mig både att ta hand om hushåll och mjölka kor. På somrarna fick man ro ut till korna på holmarna, och bära mjölkkannorna som var så stora och tunga att de hängde ner i backen. Men så var det. Man visste inte om något annat.

Att leva nära havet kunde vara farligt. För många familjer blev devisen "havet ger och havet tar" allvar. December 1932 kunde det ha slutat illa för Magda, hennes mamma och lillebror Valter, nio år.
- Isen hade lagt sig och vi tog sparken för att ta oss till Bussvik, och handla till jul. På vägen dit gick det bra, men på vägen hem, när det börjat mörkna, såg vi inte en råk. Sparken, med Valter på sitsen, åkte över råken. Mamma och jag for i vattnet och mamma kom under med huvudet på en gång. Men jag lyckades ta mig upp på isen och jag och Valter orkade dra upp mamma med hjälp av medarna. Men den gången var det nära.

En dag kom mannen. Skeppare Ingvar Andersson från Älö, som fått ärende till Marsö när han fick köra ut slaktare till ön som skulle köpa kalv. Det blev många resor med båten mellan Älö och Marsö för Ingvar efter det.
Ingvar och Magda gifte sig i Misterhults kyrka 1938. Men de fick inte många år tillsammans. Redan 1943 dog Ingvar, 28 år. Kvar på Marsö fanns Magda och deras dotter Gudrun, två år.
- Även min pappa gick bort tidigt och jag och Gudrun bodde kvar hos mamma. Sedan skötte jag mamma så länge hon levde, till 1951. Inte fanns det så mycket att försörja sig på, men jag hade ändå tur och kunde få jobb på barnbespisningen i skolan på grannön.
Så tidiga morgnar, i ur och skur, rodde mamma och dotter till skola och jobb på Långö. Sammanhållningen har livet igenom varit stark mellan dem. När skolan lades ner 1957 fick Magda Andersson arbete i charkuteriaffär på fastlandet, i Oskarshamn. Gudrun hade redan några år tidigare flyttat dit när hon började realskolan inne i stan. Nästa jobb blev skolbespisningen på Kikeboskolan, där Magda var kvar till pensioneringen. För 35 år sedan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om