Skriver om en svunnen tid

Från uppväxtåren i Vimmerby till officersutbildning i armén, anställning vid Bofors, vapenaffärer med Indien, arabländer, Bofors Nordenchef och till sist Bofors regionchef för Europa och Afrika ger oss författaren med hjälp av korta berättelser en intressant inblick i det komplexa spelet bakom kulisserna, när det gäller vapenaffärer.
Författaren inleder med en kort historisk tillbakablick över en del av gårdarna i och utvecklingen i Vimmerbyområdet, samt lite släkthistoria. Det finns kanske fortfarande någon gammal Vimmerbybo som kommer ihåg Axel Ståhls möbelfabrik.

Mindre smickrande
Skildringen av barndoms- och ungdomsåren fram till realexamen i Vimmerby ger en god inblick i det svenska samhället under mitten av 1900-talet. Efter värnpliktsutbildningen fick Svante Ståhl möjlighet till officersutbildning vid Karlberg och vi får här en mindre smickrande bild av Svea livgardes officerskår. Vid den här tiden var det vanligt att den s k socialgrupp 1 var överrepresenterad i officerskåren. Man skiljde noggrant på dessa och de s k "långvägarna". Författaren ger en mycket initierad redogörelse för hur det kunde gå till i Krigsmakten, vilket också var orsaken till att han sökte sig till A7 på Gotland 1961. Här fick han sin utbildning till artilleriofficer och efter fem år i Visby blev han antagen Militärhögskolans vapentekniska kurs i Stockholm. En krävande utbildning under tre år.
Sista dagen på kursen kom en förfrågan från Bofors om han ville deltaga i utvecklingen av en ny artillerikanon och samtidigt vara kontaktperson mot Försvaret. Svante tackade ja till erbjudandet, bosatte sig i Karlskoga och förblev Bofors troget i 25 år.
Vi får en fin beskrivning av bruksmiljön i Karlskoga.
Svante kom att bli djupt involverad i framtagandet av den nya artillerikanonen FH77, samt försäljning av den till Indien. Detta som då kallades Sveriges största exportorder.