"Mina föräldrar har varit här och då blir det alltid lite mera mat", säger Elin. Men skammen svider. "Man försöker hitta på det man kan, vi sparar in på allt, tar sällan bilen någonstans, min man säljer lego, vi har hittat en del lokala hjälpverksamheter som är jättebra, där man kan få mat."
Stigande inflation och rekordhöga matpriser har gjort den ekonomiska situationen alltmer akut för barnfamiljer i Sverige. En ny Sifoundersökning visar att 4 av 10 ensamstående föräldrar och nästan 3 av 10 sammanboende föräldrar med lägre inkomst anger att de behövt låna pengar för att betala det grundläggande de senaste sex månaderna. Nästan varannan ensamstående och var tredje sammanboende förälder med lägre inkomst har inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag och siffrorna är lika dystra vad gäller svårigheter att betala fritidsaktiviteter för barnen.
Det här känner Elin Gonzales från Vimmerby igen. Hon äter mest gröt, barnen ofta makaroner och korv.
– Man tror att man är ensam när man bara ser allt det fina om fredagstulpaner och renoveringar och barnen som får nya, stora rum. Men vi är många som har det så här och ja, man skäms lite för det också. Vi kan inte köpa bra mat till våra barn, vad är vi för föräldrar som inte kan göra det?
Hon och hennes man Sergio har två barn, tre och ett och ett halvt år gamla. För små för att be om saker och det är skönt.
– Man behöver inte säga nej till dem än, på det sättet. Men ibland skulle det vara fint att bara säga vi åker och köper glass, eller ta med dem till Kalles Lek & Lattjo, men vi har inte råd. Kläder är inte något bekymmer, det går att hitta billigt begagnat och jag kan sy. Men huslån, billån, elräkningar, barnomsorg, telefon och mat, det är det vi måste prioritera. Spara kan vi inte, inte tio kronor.
På köksbänken ligger en påse bullar. Och frukt. Det finns ovanligt mycket i kylskåpet.
– Mamma och pappa har varit här. De och Sergios föräldrar har hjälpt oss jättemycket.
Hon är tacksam, men det svider.
– Alltså skammen att behöva be sina föräldrar om hjälp. Här sitter jag och är vuxen och har barn och kan inte betala mina räkningar själv.
Elin Gonzales gick av sin senaste föräldraledighet vid årsskiftet. "Jag trodde det skulle vara lätt att hitta jobb, men det har varit supertufft", säger hon. Häromdagen lade hon ut ett inlägg på Facebook, som väckt reaktioner.
"Det blir mycket makaroner och korv till barnen. Och det är väl sånt som barn gillar kanske andra tänker, men det är ju inte riktigt därför de får det så ofta", säger Elin.
För några dagar sedan skrev hon ett inlägg på Facebook där hon rakt på sak berättade att hon jobbar som timvikarie inom LSS och skola i Vimmerby, men inte får tillräckligt mycket jobb för att ge sina barn mat. ”Jag har sökt jobb sedan januari, då jag gick av min mammaledighet. Just nu är det dåligt med jobb på vikariesidan och jag börjar bli desperat för att det ska gå ihop här hemma.”
– Det är läskigt att visa att man är fattig, men jag kände att nu får det vara nog, någonstans måste jag fixa ett jobb.
Före och mellan barnen har hon fått längre vikariat inom omsorgen och det har funkat bra ihop med Sergios heltidslön och det egna företaget, där hon skapar textilkonst och broderar på beställning.
Nu är det lite för många tomma hål i arbetskalendern för att det ska gå ihop. Tyst i telefonen.
– Det har varit jättesvårt de här månaderna, sedan årsskiftet. Jag är inskriven på sju arbetsplatser som timvikarie där jag kan få sms med kort varsel, men det är alldeles för många dagar utan jobb alls. Jag antar att nedskärningarna gör att det inte behövs lika mycket vikarier. Jag får inte ens ihop en halvtid. Det blir inte enklare av att det dröjde fyra månader innan jag fick besked att inte får a-kassa på grund av mitt företag, där jag inte tar ut någon lön. Det är lätt att känna sig motarbetad.
Elin Gonzales är utbildad textilkonstnär och startade eget företag redan under sin utbildning. "Men efter fem års utbildning är jag varken undersköterska eller lastbilschaufför. Jag kan konst, men vem behöver konst?"
Väntandet stressar. Ibland får hon erbjudande att hoppa in två tidiga morgontimmar på fritids, men vågar inte alltid tacka ja eftersom det kan komma erbjudande om längre pass i skolan.
– Men det vet man aldrig. I värsta fall blir det inget. Det är svårt att planera. Men det jobbiga är inte att pussla ihop flera jobb, det jobbiga är när jag inte har några jobb alls.
Inlägget har lett till några tips och kontakter som hon hoppas kan leda till något.
– Drömmen är ett jobb, heltid som deltid, så fortsätter jag med mitt företag vid sidan av. Jag kan tänka mig vad som helst. Bara det är ett jobb.
Ibland längtar hon efter tacos. Det var länge sedan familjen åt det. Eller lax i ugnen. Lyxmat. Och att huvudet ska sluta fråga "vad ska andra säga?"
– En bra sak med det här, utöver ett jobb, är om man kan få kontakt med andra familjer som har det tufft. De finns ju, men man ser inte varandra när man inte vågar prata om det. Det vore bra att bolla lite tips på hur man kan spara, och framförallt få känna att man inte är ensam.
"Man ser inte andra som har det kärvt, de flesta är måna att visa upp det som är fint och bra, fredagstulpaner och stora fina rum till barnen."