Snart slutar sagochefen

Kontoret på Bråkmakargatan är fortfarande fyllt av papper, men Astrid Lindgrens Världs vd är på väg till nya destinationer. Han säger att de tio åren som chef i ALV varit de bästa och roligaste i hans yrkesliv. I somras, när han var ute i parken under högtryck, hände det fler än en gång att han ställde sig frågan: "vad har jag gjort?"
- Det sticker jag inte under stol med. Att lämna den här tjänsten är det svåraste beslut jag fattat, känslomässigt. Men hjärnan har sagt att det är korrekt. Det är faktiskt först nu, som pendeln har svängt över och jag längtar till det nya.

Sedan han kom till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld 2003 har satsningarna, framgångarna, uppmärksamheten och utmärkelserna avlöst varandra. Han blir ännu berörd när han berättar om senaste tillfället han fick nypa sig i armen.
- När vi invigde nya Katthultsmiljön, som utan konkurrens är det bästa vi gjort. Inte för att Pippi och Ronja inte är bra, men för att Emil är mer Astrid än något annat, om man ser till hennes författarskap, rötter och uppväxt. När jag satt där i somras och såg all personal som sett till att fylla ut den här miljön med skådespeleri, ljud, mat, bygg - och gjort det till något overkligt bra - kände jag mig så stolt. Och när Karin Nyman klipper bandet och säger i mikrofonen "det här hade mamma tyckt om" och jag ser hur tårarna bara kommer hos så många, ja, då kändes det.
Han säger att han haft tillfälle till flera armnyp de senaste tre-fyra åren. Ett stort ögonblick var när ALV fick utmärkelsen Trip Global Award 2011. Ett annat i år, när en undersökning visade att Astrid Lindgrens Värld är Sveriges sjunde starkaste varumärke.
- Det är större än många förstår. Vi bestämde oss 2004 för att i alla delar bli Astrid Lindgrens Värld på riktigt, när det gäller upplevelsen vi levererar, när det gäller hur vi är mot varandra och våra gäster, maten vi lagar, hur vi marknadsför oss. Nu, när vi får alla de där utmärkelserna och är kända och respekterade i branschen i både i Europa och världen, kan jag ibland känna att vi som jobbar här inte är riktigt lika förvånade som alla andra. Det här är vad vi strävat efter. Det var det här vi visste.

Många undrar nog varför han slutar. Själv tycker han inte att det är så konstigt. Dels tycker han att det är till nackdel för alla parter när antalet år i chefsstolen blir tvåsiffriga, dels hade han och hans fru bestämt sig redan när de flyttade till Vimmerby. Det var inte för evigt.
- För oss var det bara ett stopp i livet, inte för gott. Men så visade det sig att vi kom att trivas fantastiskt bra, Vimmerby är ett av de bästa ställen jag bott på.
Sedan hans ledarstil blivit uppmärksammad och inte minst efter att han utsågs till Årets Chef 2011 har det inte saknats erbjudanden.
- Jag har inte sökt ett jobb under den här tiden, men fått många förfrågningar från nöjesparker inom Skandinavien, hotell av rang och brancher som varit förvånande eftersom jag inte ens touchat dem.
En dag i maj när han satt på tåget på väg till ett möte ringde koncernchefen på Fritidsresor. Till saken hör att han i 20-årsåldern sökte och fick jobb som reseledare på Fritidsresor - men ändå valde att stanna på Marabou, eftersom han samtidigt fått en ny chef som ville satsa på honom.
- Det känns som cirkeln är sluten. Jag har alltid varit nyfiken på branschen och nu blev jag erbjuden ett attraktivt jobb på en helt ny position där jag får chansen att påverka utvecklingen av människor som ska möta andra på semester i flera olika länder. Jag kunde inte tacka nej, den här gången.
Ofta får han frågan vad han är mest nöjd med. Svaret blir alltid personalen.
- Jag har varit ansiktet utåt, men det är inte jag som ligger bakom framgången. Personalen är den enskilt viktigaste nyckeln till framgång. Jag är glad över att jag har fått se människor utvecklas. Det jag har bidragit med i så fall är att få alla som jobbar här att känna sig viktiga, betydelsefulla och delaktiga. Så om beslutet att sluta varit svårt, å ena sidan, har det varit enkelt å andra. Det känns tryggt att lämna över.

Vad har varit svårast med det här jobbet?
- En period, som var svår. Den tiden när Saltkråkan skulle köpa bolaget och det antyddes och insinuerades att Saltkråkan och familjen inte var lämpliga ägare. Man måste respektera att man har olika åsikter, men visst var det jobbigt och svårt att inte ta illa vid sig över protestlistor och överklaganden när vi visste att det här var enda vägen för att bolaget överhuvud taget skulle utvecklas. Det har ju visat sig tio gånger om. Vi hade inte varit i närheten av de framgångar vi rönt de senaste åren, aldrig nått den internationella uppmärksamheten utan ett familjeägt bolag som sitter såväl på den juridiska som känslomässiga rätten.