2020 är på god väg mot snigelår. Regnig maj och de ungsniglar som övervintrat kan sätta fart med det de är bäst på. Att föröka sig.
– En blir snart fler. De förökar sig fruktansvärt snabbt, behöver ingen partner och hinner lägga uppemot 400 ägg på en säsong, säger Ted von Proschwitz, snigelexpert och docent vid Göteborgs Naturhistoriska Museum, som ägnat decennier åt forskning och informationsspridande kring den spanska skogssnigeln.
Blir du inte trött på dem?
– Nej, jag tycker fortfarande det är ett intressant djur. Ibland får jag kritik, när jag berättar hur jag tycker man ska avliva dem, men det är en invasiv art som inte hör hemma i vår fauna. De tränger ut andra arter och gör enorm skada.
Favoriter är växter som luktar starkt, som tagetes, saftiga blad, jäsande fallfrukt. Attraktiva växter kan ödeläggas totalt på kort tid.
Trädgården och grönsaksodlingarna i Ingebo hagar har invaderats de senaste åren.
– Det är en kamp. Vi tar hundratals varje morgon och kväll. Sniglarna är stort merjobb som tar jättemycket tid. Nu börjar vi få bukt med dem i själva grönsakslanden, men på vissa gräsytor kan man inte ta ett steg utan att kliva på en hel drös, säger ägaren Kristina Lindelöf, som inte sticker under stol med att hon ibland känt uppgivenhet.
– Man lägger tid på att få allt att växa, så äter sniglarna upp det. Man dödar, och så kommer det nya.
Ölfällor, robotklippare och ankor kan ha effekt – som komplement. Ted von Proschwitz favoritmetod, som av vissa upplevs som brutal, är ett snabbt klipp en halv till en centimeter från fronten på snigeln. Då dör snigeln direkt.
– Använder man en vass spade behöver man inte ens böja ryggen, säger han och avlivar myten att ägg från oskadliggjorda sniglar som får ligga kvar skulle kunna kläckas.
Man kan också samla sniglarna i en hink och hälla på kokande vatten.
– Som att koka kräftor, de dör omgående. Avlivar man skadedjur ska det ske humant. Att hälla salt på sniglarna orsakar utdraget lidande, och förgiftar jorden. Man ska heller inte klippa mitt på kroppen.
Hos Annika och Peter Högberg i Vimmerby är det också konkurrens om grödorna.
– Vi tar snigelrundor både morgon och kväll. I år är det inte lika illa som det var för några år sedan, när Peter krattade sniglar och jag grät, säger Annika och tar upp ytterligare en nyans av brunt från en salladsplanta.
