Johan Qwarnström gillar gamla ruffiga hus. Och att fixa till dem, fullt ut.
- Jag har ju förädlat några hus vid det här laget och tycker att det är kul att återskapa miljöer och förbättra utseendet i stadskärnan i Vimmerby. Och slöjdhuset har ju varit tacksamt att göra något åt - det stod för fäfot när jag köpte det 2003 och var en riktig skamfläck. Så det märks ju när man tar tag i det.
Gamla folkskolan, numera pizzeria, och slöjdhuset i kvarteret Falken har genom åren varit föremål för flera rivningsförslag, men efter många turer bestämde kommunfullmäktige att husen skulle stå kvar. Värdet låg djupare än den av tiden något sargade fasaden - det här var ändå stans äldsta skolhus, varav det ena Vimmerbys äldsta stenhus bortsett från kyrkan. Dessutom hade ju Astrid Lindgren gått i skola här en gång i tiden.

Heta debatter
Slöjdskolan på Drottninggatan 16 har sin grund i Enkedrottning Josephinas Flickskola och startade sin verksamhet i ett uthus till intilliggande folkskolan, som byggdes 1864-66. Det nuvarande huset uppfördes 1892 efter ritningar av arkitekt Hugo Hammarskjöld, bygdens son. Slöjdskolan uppfördes med donerade medel ur sparbankens reservfond och var alltså den första tegelbyggnaden i stan - tegel togs bland annat från Fågelhem, Södra Vi. Entreprenör var mössfabrikör HW Andersson. Huset väckte stor uppmärksamhet och var under en tid föremål för heta debatter i såväl stadsfullmäktige som Wimmerby Tidning. Vid avsyning den 2 augusti 1892 var byggnadskommittén nöjd och föreslog stadsfullmäktige att godkänna bygget, men de utsedda synesmännen var av annan uppfattning och hade flera klagomål på huset. Bland annat ansågs grunden vara mindre solid. Och stadsfullmäktige vägrade lämna sitt godkännande. Men då en kompetent byggmästare förklarat att "grunden uppfyller i hvarje fall sitt ändamål, ty i murarne finnes icke spår af sättning" och en praktiskt bildad arkitekt yttrat: "mitt slutliga omdöme blir således att, om ock grundmurarne äro illa lagda af otjänligt materiel, jag likväl anser markens naturliga fasthet och sockelns goda beskaffenhet ersätta den brist på soliditet som förefinnes hos grundmurarne, så att ingen fara bör hota byggnadens framtida bestånd" gjordes sedan bedömningen att grunden, helst som "han trotsat tre års tjällossningar utan sättning", fick anses uppfylla sitt ändamål.