"Sorgen har gett mig större förståelse"

Bert Ingström var van vid döden efter 35 år i begravningsbranschen. Han hade tagit hand om otaliga avlidna. Men aldrig tidigare följt en döende.
Han hade sagt allt han kunde till sörjande. Men aldrig kunnat säga "jag förstår hur det känns", och mena det.
Nu vet han.
Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. Men den är inte på riktigt förrän den berör oss personligen.
När Bert Ingström som nybliven änkling, på begravningsentreprenörernas årsmöte, inte höll masken utan sa precis som det var; "jag mår urdåligt", var det som att spränga en vall.
- Det finns en märklig machokultur i vår bransch. Vi ska vara Stålmannen, stå emot, inte visa känslor. Men jag gjorde det och fick en enorm respons.

Balans
Han kan försvarsmekanismerna. Byta ämne när det börjar brännas. Gå in i yrkesrollen så fort den svarta kostymen åker på. Själv hade han sin första begravning dagen efter han begravt sin fru. Och det gick. När han skulle läsa en dikt då han höll en ursättning för en kvinna som precis som hans Eva dött i bröstcancer, då blev det besvärligt. Men det gick. Fast han är inte längre rädd för känslorna.
- Jag menar inte att vi begravningsentreprenörer ska stå vid båren och gråta, men jag har fått en helt annan förståelse för den som mist sin man eller fru. Det är som jag hittat balansen mellan yrkesrollen och det medmänskliga.
Nu vet han att det som för en utomstående är detaljer kan vara en stor sak för den som fått tillvaron i gungning. En insikt som inga kurser i världen kunnat ge. Förr kunde det hända att han tänkte att det inte var så farligt om begravningen inte kunde hållas den dag de anhöriga bestämt sig för.
- Var det fullbokat var det väl inte hela världen, de var ju inte de enda. Men det är fel. För den som mist någon är det det enda dödsfallet i världen, just då, så numera brukar jag ge rådet att inte bestämma någon dag förrän de kommit hit och vi kan se hur det ser ut.