Över 225 sidor finns det nedtecknat från rättegångsförhandlingarna i Vimmerbys kanske mest omtalade brott, och hela historien bakom ska komma upp i ljuset i och med en bonnauktion i Hycklinge den 11 mars 1936.
Folke Nelsson i Åshorva, Horn hade tagit bilen till auktionen tillsammans med sin far. Det var en kall dag och efter ett par timmar träffar han sina grannar som han vill bjuda på en sup. I baksätet av sin bil har han gömt en flaska sprit under en filt som han räcker över till sin granne Valfrid.
– Ta dig en jäkel, säger han.
Valfrid skålar och tar sig en rejäl sup varpå han spottar ut hela innehållet med orden:
– Fy för fan, det var ju rena vattnet.
Folke Nelsson söker svar och framför allt ersättning. De två andra flaskorna han köpt är felfria men han inser snabbt att han blivit snuvad på en tredjedel av sin månadsranson. På den tiden var det motbok och att reklamera en spritflaska som vatten var kanske inte heller så ovanligt, Nelsson tar därför med sig både sin far och sina grannar för att utkräva en ny flaska. Någon ny flaska får han tyvärr inte och istället tänds en kämparanda i Nelsson som endast en oförrättad bonde kan frammana.
Han beger sig därför till Bergstens expressbyrå på Storgatan där det finns en kontorist som hjälper Nelsson att författa ett brev med en redogörelse av illdådet till Vimmerby Sprithandelsbolags styrelse där han även begär en full utredning av orsaken.
– Ja, jag får väl låta styrelsen titta på den, men jag tror att vattnet är hämtat ur en lergrop i Horn, svarar disponenten motsträvigt efter att ha läst brevet.
Varpå Nelsson svarar:
– Det tror jag inte, det kan lika gärna vara taget ur en sandgrop i Vimmerby.
Men Sprithandelsbolaget låter meddela att styrelsen inte vill befatta sig med saken varpå Nelsson tar flaskan till apotekaren för analys. Men inte heller han vill befatta sig med saken för han är självaste ordförande i Sprithandelsbolagets styrelse.
Folke Nelssons kamp tycks därmed gå förlorad. Men drygt ett år senare blir det strejk på Vin- och Spritcentralens fabrik i Reymersholm och inga nya leveranser med spritlådor kan komma till Vimmerby. Vid tvåtiden den 16 februari 1937 uppdagas äntligen det Nelsson påpekat ett helt år tidigare.
– Nu går det inte längre. Allt som finns av renat brännvin på lagret och butiken är rena vattnet. Det finns bara fem hellitrar och 40 halvlitrar som innehåller sprit och många kunder har igår och idag fått vatten, säger butiksföreståndaren till disponenten som omedelbart kontaktar styrelsen vilket leder till en polisanmälan av händelsen.
Det ska visa sig att butiksföreståndaren och ett lagerbiträde tullat på lagret under sex års tid och bytt ut spriten mot vatten innan de återigen plomberat lådorna för att klara inspektion. Borgmästare Odevall och bankkamrer Boberg som var tillsatta som inventeringsmän kunde tillstyrka att de inte gett sig hän åt sitt viktiga uppdrag och därmed hade svinnet kunnat bli hela 836 liter. Förfalskade namn på motböcker gjorde det även svårare att upptäcka.
Egentligen kunde hela charaden ha avslöjats redan 1931 då man på Sprithandelsbolaget upptäckt stora brister som gör att man varnar de båda anställda och tar in en kontrollföreståndare. Denne kontrollföreståndare inser ganska snabbt att de två herrarna nyttjar och super upp av lagret på arbetstid men istället för att anmäla det ansluter han sig till dem. Tillsammans för de under en lång tid noggrann statistik över vilka flaskor som innehåller vad tills omdömet minskat i takt med spritbegäret och det en dag sprutar Vimmerbyvatten över auktionsmarken i Hycklinge.
Under rättegången blev ytterligare en person blev misstänkt – en bankkamrer som varit behjälplig att förfalska motböcker och köpa sprit av de andra. När domarna kom slutade det med ett års fängelse vardera för butiksföreståndaren och lagerbiträdet och kontrollanten fick nio månader. Bankkamreren som även begått andra grövre brott fick tre och ett halvt års straffarbete.
Hur gick det då för vår envisa bonde Folke Nelsson i Horn? Jo han polisanmälde sin vattenflaska samma stund som han fick läsa om nyheten i tidningen och i rättegången tilldelades han därför ett nytt kvarter brännvin och fick dessutom fem kronor i traktamente för alla sina resor till Vimmerby i ärendet.