Det började som sagt med Fredmans epistel nr 33 av Bellman, där det alltid finns plats för dramatiseringar, vilket Olle Persson utnyttjade och därmed bestämde tonen för hela konserten. Den var till en början helsvensk - Stenhammars/Bo Bergmans sorglustiga "Positivvisa", Peterson-Bergers/von der Reckes folkviseinspirerade "Jungfrun under lind" och den stormande "Sång efter skördeanden" (text E. A. Karlfeldt), där jag roades av den humoristiska framställningen av karlakarlen Fridolin.
Nyare svenska tonsättare presenterades också - Olle Adolphson till exempel med sina mångtydiga visor, bland annat "Fröken Frenssen", om ett temperamentsfullt rasande frieri och den mer kända "Nu har jag fått den jag vill ha", en omvänd kärleksvisa, som bör analyseras noga, innan man önskar den som sång på sitt bröllop...
Av Bo Nilsson, tonsättaren från Malmberget, sjöng Olle Persson visor med texter av bland annat Lars Forssell och Lennart Hellsing. Lars Forssells dikt "Röda höst" fick definitivt en förklarad skönhet genom tonsättningen, och det gäller även Hellsings "Poesialbumet", som sjöngs med intim kärleksfullhet.
Stående ovationer efter drömkonsert
"Was ist das? Ge rum vid roddartrappan! Undan birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser! Hurra!" (C.M. Bellman, Fredmans epistel no 33).Så klev Olle Persson och Mats Bergström in på Tullportsteaterscenen i lördagskväll, en bullrig och varm början på en konsert, genomförd med den lätthet, humor och glädje som bara framstående musiker som dessa två kan bjuda sina åhörare på.
Ingegerd Grundén från musikföreningens styrelse kramade och överlämnade blommor till kvällens gäster.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter