"Vi måste gå igenom veckans bravader", säger Inge Fasth. Från vänster medsols: Leif Jakobsson, Mats Karlsson, Inge Fasth Lars-Erik Allvin
– Det är lite familjär stämning här, säger Elin Andersson, som drivit caféet sedan december 2018.
Klockan är strax efter klockan åtta och det är full rulle i köket; smörgåstårtor dekoreras och kaffe bryggs för fullt. Vid ett bord sitter ett gäng och äter frallor.
– Vi är kompisar och vi brukar ta fredagar att träffas för att prata lite skit, berättar Leif Jakobsson.
De fyra kamraterna samlas alltid i kaféet.
– De har bra parkering, man behöver aldrig vara orolig för att det inte finns rum, säger Inge Fasth.
Kaffebönan är ett verkligt stammisställe. Men trots att Elin Andersson oftast känner igen sina kunder så kan det vara svårt att planera dagarna.
– Det kan hända vad som helst. Ibland kommer det stora grupper på tio-femton personer som man inte har en aning om. Det kan komma en stor beställning helt plötsligt med massa smörgåstårtor. Det är det som är det roliga med det också, men det är svårt att planera.
Precis som för många andra inom cafébranschen var pandemin en utmaning, men även då spelade stamgästerna en viktig roll.
– Det var lite tufft där ett tag, det kan jag inte sticka under stolen med. Men sen har vi stamkunderna som fortfarande kommer. De som jobbar här nere måste ha sin frukost och lunch. Så som tur är har vi haft dem, annars hade det varit väldigt tufft. Hade pandemin hållit på ännu längre så vet jag inte om vi hade klarat oss helt och hållet, säger Elin.
Elin Andersson lägger sista handen vid några smörgåstårtebitar.
Inköpspriset av många varor har ökat och att höja priser på en populär macka kan bli knepigt, men nödvändigt.
– Vi har märkt att inköpspriserna har stigit jättemycket. Nu har vi fått börja höja priset på våra produkter. Vi var ganska sena med att höja för vi ville se vad som hände och eftersom det är ett stammisställe så är det svårt, det kan vara känsligt. Men alla är väldigt förstående och tycker om att komma hit. De kronorna som vi behövt höja priset har inte gjort så mycket som tur är, men man måste göra det för att överleva.
Ägg- och anjovismackan är en riktig klassiker och en favorit bland gästerna på Kaffebönan.
Hur är det att driva ett café lite utanför stadskärnan?
– Jag tycker det är ganska skönt och mysigt. Det blir lite annat och eftersom det ligger två butiker i samma byggnad så rör det sig ganska mycket folk, även om inte alla fikar så blir det ändå en del. Många tycker det är skönt för man kan komma som man är, man behöver inte tänka på hur man ser ut eller vad man har för kläder, säger Elin Andersson.
Medsols från vänster: Arne Dahlström, Inge Engborg, Börje Karlsson, Magnus Skärsvi, Tomas Alexandersson. Är några av det stora gäng som brukar träffas varje dag på Kaffebönan.
I caféet står ett långbord, och Elin beskriver det som lite "heligt". Här samlas varje dag ett kompisgäng, för att fika tillsammans och diskutera stort som smått.
– Vi är inte så många idag, säger Arne Dahlström.
Tomas Alexandersson fyller i:
– Vi brukar vara fullt, en åtta-tio personer, framförallt under vinterhalvåret.
Strax efter klockan halv elva på fredagsförmiddagen har de fem vännerna samlats; Arne Dahlström, Inge Engborg, Börje Karlsson, Magnus Skärsvi och Tomas Alexandersson. På senaste tiden har kriget i Ukraina varit en stor källa för diskussion. Men här diskuteras också lokala händelser och problem.
– Kommun skulle behöva sitta med här nere, säger Alexandersson.
– Vi löser mer än vad de gör i stadshuset, skrattar Dahlström.
Magnus Skärsvi (i mitten) håller ordning på tippandet, som gänget gör tillsammans emellanåt. Till helgen blir det att tippa på Elitloppet. Till vänster Börje Karlsson, och höger Tomas Alexandersson.
De flesta i gänget har jobbat som yrkeschaufförer och det märks att de känner varandra innan och utan. När någon i gänget varit borta för länge så ringer man för att höra att allt är ok.
– För mig är det guld värt, för annars blir jag sittande hemma och tar mig ingen vart. Då får jag halva dagen att gå med, ler Magnus Skärsvi, som drabbats av MS och åker permobil.
Tillgängligheten på kaféet och den sociala gemenskapen gör att han återvänder varje dag.
Snacket fortsätter. I helgen väntar Elitloppet och gänget ska tippa gemensamt, som de gör emellanåt. Men någon vinst har det inte blivit ännu:
– De där himla hästarna springer ju fel, skrattar Inge Engborg.
"Man vet vad stammisarna vill ha, så när man ser att de kommer så säger man till. ”Vänta jag har snart en sån macka färdig”, om en särskild tagit slut" säger Elin Andersson.