Stora utmaningar väntar kyrkan

Kyrkoherdejobbet i Vimmerby pastorat har sina olika hållpunkter för Eva-Lena Karlsson. I praktiken har hon haft uppdraget sedan hon blev vikarie hösten 2009. Hon sökte och fick tjänsten 1 juni 2010. Och den 17 oktober nu i höstas var det dags för officiell mottagning.
- För mig personligen var det årets största dag. Det blev en fantastisk mottagning och en väldigt stark och varm upplevelse med fin gemenskap efteråt.
Arbetsvardagen är fylld av uppgifter. Att vara komminister och att vara kyrkoherde är två skilda prästjobb.
- Komministern är den tjänande prästen. Som kyrkoherde ska man ha överblick över allt och det ligger ett mått av ständig otillräcklighet i bakgrunden. Människor har ju förväntningar, befogade förväntningar, att man ska fylla många olika funktioner.

Personalarbete
Hon säger att hon i början kunde känna stress över allt som inte gjorts, projekt som inte var färdiga.
- Men jag börjar bli något bättre på att prioritera, hoppas jag...
Under 2010 har hon ägnat mycket tid åt schemaläggning och personalarbete. En personalhandbok har färdigställts och det har ägnats en hel del tid åt teamkänslan.
- Jag är administratören som ska fördela lagspelarna. Men bortom det rent konkreta, som att vi ska ha en vaktmästare på plats vid gudstjänsterna, vill jag att personalen ska känna stolthet över att de arbetar för Svenska kyrkan i Vimmerby.
Som många andra arbetsplatser inom kyrkan har den i Vimmerby för ett antal år sedan präglats av stridigheter och konflikter. Att åren gått innebär inte att alla 45 anställda är överens om allt.
- Det finns precis lika mycket olika uppfattningar idag som då. Men det är en avgörande skillnad att acceptera att man tycker olika, att se det som något berikande i stället för splittrande. Respekt och hänsyn är viktigt och vi har ett bra klimat - och mina medarbetare gör ett fantastiskt bra jobb.