Stort engagemang för flyktingar

Cirka 60 miljoner människor befinner sig just nu på flykt.
Men flyktingkatastrofen gör också att fler och fler svenskar vill hjälpa.

Två av dem är Agne och Agneta Regell.

- Jag förstår inte varför du vill prata med just oss, det finns så många som gör så mycket, säger Agneta Regell när vi träffas på gården utanför Vimmerby för en intervju om deras arbete för att hjälpa flyktingar.

Många engagerar sig
Ja, faktum är att allt fler svenskar engagerar sig för att hjälpa människor i nöd, och när tidningen Fokus utsåg Årets svensk för några veckor sedan gick det inte till en person utan till just volontären.

När pensionerade lärarna Agne och Agneta Regell läste att Vimmerby skulle bli slutdestinationen för ett antal av de flyktingar som riskerat livet på Medelhavet för att komma till Europa bestämde de sig för att åka till boendet på Vimmerby Bed & Breakfast och se om de kunde hjälpa till.

Ville hjälpa till
- Vi åkte ner för att se om vi kunde göra något, och det sa bara "swish" så var vi engagerade. Det behövdes mycket aktiviteter så vi ramlade in i det. Det slutade med att vi var där varenda dag så länge det var öppet, säger Agneta.
Paret och andra volontärer lekte med barnen, samlade in kläder och tog med flyktingarna på olika aktiviteter. Agneta höll också i svenskundervisning och Agne hjälpte till på ett hörn på en bildkurs.

Gruppen splittrades
När Vimmerby Bed & Breakfast stängdes splittrades flyktingarna som bott där och placerades på olika boenden i kommunen.

- De hade blivit ett bra gäng så det var väldigt synd att de splittrades till flera olika ställen från en dag till en annan, säger Agneta.

Agne och Agneta har varit och hälsat på sina nyfunna vänner, som placerats bland annat i Målilla, på Öland och i Figeholm, några gånger.

Håller kontakten
Agne visar upp ett sms på engelska från en familj som skriver att de saknar dem och hoppas de kommer snart igen.

- Men det är ju en bit att åka, så vi får se när det blir. De gillade Vimmerby jättemycket, så det var synd att de fick flytta därifrån, säger Agne.

Oro för framtiden
Oron finns också för vad som ska hända med flyktingarna när turistsäsongen drar igång i vår och många turistboenden ska återgå till sin ordinarie verksamhet.

- Då vet vi inte vart de kommer att ta vägen, säger Agneta.

- Jag tycker att folkhögskolorna i länet vore bra ställen för flyktingarna att bo på. Det finns ofta lediga rum på internatet, och där finns husmor, bildningssystemet och gemenskap, säger Agne.

Även om flyktingarna de först lärde känna har flyttat från stan har de ändå fullt upp. Efter nyår kommer Agneta bland annat i samarbete med studieförbundet Bilda att dra igång svenskundervisning med tre grupper från Oxgården i Vimmerby IF:s lokaler. Hon har tidigare varit volontär för olika organisationer på Västbanken och i Libanon vilket gör att hon kan ett par hundra ord arabiska och många av flyktingarna kan lite engelska.

- Det finns lite olika nivåer. Till exempel läkare och ingenjörer kan ofta engelska och har en genväg till språket, normalgruppen kan kanske 15 ord engelska och den tredje gruppen är analfabeter.

Vad kan man göra som privatperson om man vill hjälpa till?
- Man kan vara en medmänniska. Prata med folk, kanske bjuda på middag och erbjuda kontaktytor. Många tappar gnistan av att bara sitta och vänta på uppehållstillstånd som ofta tar lång tid, de vill göra något.

Hon efterlyser företag som kan tänka sig att ta emot flyktingar som prao.

- De skulle inte behöva handleda dem, bara de får vara där. Flyktingarna som kommer hit vill inte bara få och få. De kommer inte hit för att tigga, de kommer för att världsläget är vidrigt. De vill göra något och det är dumt att inte utnyttja deras yrkeskunskaper.

-Många av de vi lärt känna har sålt sina praktiker och företag för att kunna göra den här resan, och om inte alla deras pengar hade gått till flyktingsmugglarna hade de kunnat ha ett startkapital här, så det är synd, säger Agneta.

Trots att hon och Agne lagt ner mycket tid på att hjälpa tycker de att det är värt det.

- Man får så hemskt mycket tillbaka, säger Agneta.

Läs mer i onsdagens papperstidning