Alfons Ambrosiani pluggar Teknikprogrammet på Vimmerby gymnasium. Engla Horste läser Samhällsvetenskap med inriktning beteendevetenskap. De tar båda studenten i år, vilket innebär att coronapandemin varit ett faktum genom halva deras gymnasietid.
Sedan efter påsklovet är de båda tillbaka i skolan på heltid för att kunna göra klart det sista innan studenten. Tidningen träffar dem i stan för att höra hur det varit att plugga med coronapandemin som sällskap.
– Det kämpigaste för oss har varit fysiklektionerna. Vi skulle ha haft laborationer vilket vi inte kunnat ha. Nu när vi kommit tillbaka har vi haft en del men det är mycket som bara har försvunnit, berättar Alfons Ambrosiani.
Englas program innebär inte lika mycket praktiskt arbete som Alfons. Skrivarbeten och diskussioner fungerar bra på distans men Engla har saknat en vital del av sin gymnasieutbildning.
– Det jag känner att man missar är hjälpen från lärarna. Även om de finns med på distans blir det inte samma sak som när man sitter i skolan och kan få någonting förklarat för sig i en riktig konversation, säger hon.
Både Engla och Alfons känner att deras utbildningar definitivt blivit sämre på grund av pandemin och menar också att distansundervisningen påverkat deras betyg.
– Jag har jättesvårt att jobba hemma. Det är svårt att koncentrera sig och det blir att man pillar med annat istället för att plugga. Det finns ingen i min klass som säger att de har lika bra betyg nu som innan pandemin, säger Alfons Ambrosiani.
– När vi hade distansundervisning blev det liksom ingen skillnad på skola och fritid. Ska man ha lektioner vid skrivbordet hemma hela dagen och sen göra skolarbeten på samma ställe direkt efteråt? Arbetet utanför skoltid blev inte av på samma sätt, säger Engla Horste.
Hur mådde du när du pluggade på distans?
– Man mår skit. Man tappar det sociala och blir galen när man bara har sig själv att umgås med, speciellt eftersom som skolan också avrådde från att umgås med kompisar. Jag har försökt träffa kompisar ute och gå på promenader ändå, säger Engla Horste, och lyfter också en annan aspekt av att ha studerat halva sin gymnasietid med coronapandemin som en ständig faktor.
– Vi har inte varit så mycket med klassen. Vi blev nya klasser i tvåan och sen blev det distansundervisning så vi har aldrig riktigt kunnat få den där sammanhållningen, säger hon.
Nu är både Engla och Alfons trots allt på sluttampen. Det diskuteras fortfarande hur och om studentdagen blir av. Hoppet lever men också det är jobbigt, tycker Engla.
– Det hade varit skönare om de bara hade kunnat bestämma nu så att man visste. Vi vet inte ens om någon anhörig får komma och titta. Det finns såklart viktigare saker att oroa sig för men man har sett fram emot studenten så länge. Man har varit och tittat på utspringen och det har varit smockfullt med människor och man har tänkt "snart är det jag!", men så blir det inte, säger hon.
Efter gymnasiet ska Engla ska plugga vidare och har sökt in till flera olika universitet. Alfons har tröttnat på skolan och planerar att jobba.
– Mina betyg är inte de bästa nu men det känns skönt att det är över och att kunna gå vidare i livet. Jag ska ställa mig som gjutare inne på Ljunghälls är tanken. Sen vill jag upp till Sälen och säsonga nästa vinter. När jag kommit på vad jag vill göra sen kanske jag pluggar vidare, säger han.