Tänt var det här!

Onekligen en något märklig känsla, att stå på en grusväg en solvarm sommareftermiddag och se en skogsbrand som både är väl förberedd och går helt enligt planerna.
"Fast nu brinner det rejält", säger Gisela Björse, skogsekolog på Sveaskog och kastar en blick på Benny Karlsson från Lycksele. Han är specialisten på naturvårdsbrännandets själva utförande. Han vet när det är dags att röra på sig, men han ser cool ut, där han står.
När elden tar tag i granar, som med sin tunna bark och marknära grenar inte är skapta att klara brand lika bra som tallen, kan det för en stund brinna lite mer än nödvändigt. Elden dånar inne i skogen, sotflagorna yr.
- Det värsta som skulle kunna hända är att elden hoppar över på andra sidan vägen, säger Roger Johansson, planerare på Sveaskog och en av de 20-talet personer som är involverade på marken. Han vattnar brandgatans mark med slang för att hålla lågorna på rätt sida vägen.
Mycket gran har avlägsnats för att undvika toppbrand - det är inte där hettan gör nytta. Det är branden i ved och mark som ska ge de arter som behöver just de här förutsättningarna för att överleva en chans.
Elden ser förödande ut, men är grunden för nytt liv.
Redan under eftersommaren kan de första gröna grästuvorna spira och i bästa fall kommer brandnävorna att blomma och det har de inte gjort på länge. Om några år kommer nya lövträd att ha slagit rot, bären kommer sannolikt att vara betydligt fler, fågellivet blomstrande.
- När det blir fler insekter är det rena smörgåsbordet för fåglarna, säger Gisela Björse.