Svalbard är en norsk ögrupp i Arktis och faktiskt den nordligaste civilisationen på jordklotet. Befolkningen uppgår till cirka 3000 invånare och faktiskt så är isbjörnarna lika många till antalet. De utgör en stor fara för befolkningen så man tar alltid med sig gevär när man går utanför dörren. När man handlar får man lämna det ifrån sig i ett rum innan man beträder själva butiken.
Enstaka anfall av isbjörnar har skett, men de är sällsynta. Man är dock väl medvetna om risken och därför förberedda ifall situationen skulle uppstå.
Thorbjörn och hans sambo Katarina Genberg fick själva inte se någon isbjörn under sin veckolånga vistelse. Vildrenar strövade däremot omkring, även inne bland bebyggelsen. Under sin tid på Svalbard bodde de i den största staden inom ögruppen, Longyearbyen. Något man reagerade på var det rikliga antalet med snöskotrar.
- Om det bodde 2000 personer i staden, så var antalet skotrar säkert 4000, påstod Thorbjörn.
Svalbard bjuder på ett väldigt kargt landskap med ständig permafrost, vilket innebär att tjälen aldrig går ur jorden. Växtligheten består av lågväxande örter och mossor, samt någon enstaka dvärgbjörk. Alla hus är byggda på pålar för att inte kylan i marken ska tränga in.
- Häftig bebyggelse med lika häftig färgsättning, var Thorbjörns beskrivning, samtidigt som han visar ett antal bilder på hus i alla tänkbara kulörer.
Vatten och avloppsledningar är dragna över mark och ordentligt isolerade. Snabba väderväxlingar ger ett landskap i ständig förändring. Ena stunden skiner solen för att strax därpå vara täckt av tjock dimma. På sommaren håller sig temperaturen mellan 6-8 plusgrader, och på vinter minus 20.
Från slutet av oktober till mitten av februari har man polarnatt, vilket innebär att man lever i ett evigt mörker. Från mitten av april till slutet av augusti har man däremot midnattssol. En del av Golfströmmen sträcker sig mot Svalbard, vilket ger ett klimat som möjliggör bosättning, trots den nordliga läget i Norra Ishavet.
Det fanns rikligt med barn, och skolor fanns det gott om. Man bor och arbetar på Svalbard under sitt aktiva liv, sedan lämnar man ön. Därför är det få som avlidit och blivit begravda på ön. Man gör ogärna det och den ständigt djupgående tjälen ger problem vid eventuell jordfästning.
Svalbard har inget eget demokratiskt styre, utan en "Sysselmann" som blivit utsedd av den norska regeringen. Personen ifråga har tämligen stora befogenheter och titeln har jämförelsevis mer makt än en svensk landshövding. Dessutom är Sysselmann även polischef och domare. Inte förrän 2002 inrättades lokalt folkvalda politiker.
Svalbards status regleras genom ett särskilt traktat från 1920, som ger Norge suveränitet över ögruppen. Därutöver så har en mängd olika länder rätt att bedriva näringsverksamhet, jakt och fiske på öarna. Även Sverige har funnits närvarande. Ryssland har till exempel bedrivit en omfattande gruvdrift. Det har brutits mycket kol inom ögruppen, vilket också är det bränsle som till stor del används i kolkraftverk för uppvärmning av bostäderna. Svalbard tillhör en demilitariserad zon, vilket innebär att inga militära trupper eller vapenslag får finnas.
Den skatt som betalas på Svalbard stannar på ön, och ger således inget bidrag till den norska statskassan. Varuhandel från ögruppen till Norge räknas som export.
Den viktigaste näringen på ön är numera internationell forskningsverksamhet. Vilket innebär allt tänkbart inom miljöövervakning och klimat, men även rymdforskningsstationer. På Svalbard är det så kallade Domedagsvalvet beläget. Det är en genbank med samlade fröer från hela världen för att förhindra arters utrotning.
Turism är viktigt för Svalbard och många turister från hela världen besöker ögruppen för få uppleva midnattssol, isbjörnar och en annorlunda miljö. Man är noga i marknadsföringen att framhålla att det är världens nordligaste attraktion, vad det än gäller. Både SAS och Norwegian Airlines trafikerar Svalbard kontinuerligt. Det förekommer även att turisterna kommer med båt.
Antalet havsfåglar av olika arter är mycket rikligt och det finns många stora kolonier. Bland annat Silvertärnan, som är den fågel som flyttar längst av alla, nämligen mellan Sydpolen och ända upp till dessa nordliga breddgrader. Valrossar och sälar tillhör också djurlivet. I haven kring Svalbard finns också rikligt av olika valar.
Ett sådant här klimat borde väl ha det goda med sig att mygg och flugor saknas. De fanns, men de var ytterst få till antalet. Thorbjörn såg endast två flugor under hela tiden. Kanske var de fridlysta.