När dixielandtokige 14-åringen Lars Thell satt hemma vid radion i skarven mellan 1950-tal och 1960-tal hörde han Hank Willams sjunga You win again. Sedan var han fast.
– Det var som att hamna i en annan värld. På lördagen tog jag bussen in till Eksjö för att köpa skivan, men den fanns inte. Men jag kom hem med en EP med fyra Hank Williamslåtar och efter det har det bara varit country.
Han har en imponerande skivsamling, är en av de drivande i pigga Småland Country Club och har till och med fått Vimmerby kommuns kulturpris för spridandet av country.
– Det är ju det jag vill, väcka intresset för country. Ungdomen har hittat musiken via filmen How Great Thou Art och med linedance. Det är inte så många som säger något om hästjazz längre.
Ibland fokuserar han på Cash. Ibland Jim Reeves.Men nu var han inbjuden av IOGT-NTO/NBV och bjöd på en resa till countryns begynnelse, en resa som startar de sista åren på 1800-talet med mountain music eller hillbilly music för att under 1920-talet bli country and western.
– Western hängde med till senare delen av 60-talet, sedan har det bara varit country.
Vilken är den äldsta inspelningen du kör under kvällen?– Uncle Dave Macon, som debuterade som 55-åring. Jag spelar hans Kissin’ in the sly inspelad 1924, en rolig låt, och han spelar faktiskt banjo i en tonart och sjunger i en annan.
Det blev också musik av The Carter family, George Jones, Dolly Parton, Buck Owens – och Hank Willams, givetvis.
– Jag spelar både favoriter och annat. Jag vill ju visa hur countryn utvecklats från 20-talet och framåt. Men jag går inte längre än till 1980.
Varför då?– Det blir för många låtar. Och jag som verkligen fastnat för texterna tycker bäst om perioden 1950-tal till tidigt 70-tal. Men det görs en hel del bra country idag också, med influenser från countryns rötter, på de små bolagen förstås.
Bland de som njöt av countryresan i Sveasalen var 1,5-åriga Maja med råge yngst – och helt klart med på noterna.
– Hon verkar gilla det, säger mamma Nina Wikander, vice ordförande IOGT-NTO.