Förra hösten gick Micce Rylander in till sin chef på en reklambyrå i Oskarshamn med siktet inställt på att förändra sitt liv.
– Jag bad min chef att sparka mig. Att jobba med reklam är jättekul, men jag behövde en förändring.
Han hade då arbetat en stor del av sitt liv inom reklambranschen och fotografering. Men nu var det dags för nästa kapitel i livet.
– Och om man låter sig själv bli sparkad har man inte mycket pengar men man har istället jättemycket tid och då har man möjlighet att skapa nya kontakter för att komma vidare i sitt liv.
Det blev starten på en annorlunda resa för Micce Rylander. Förutom att göra sig själv arbetslös så tog han ytterligare ett livsavgörande beslut; Nämligen att träffa en ny människa varje dag i 300 dagar.
– Och med träffa menar jag att verkligen möta och ta sig tid att prata med den här personen en längre tid.
Målet är inom räckhåll. I september har han uppnått de 300 dagarna.
Hur har det varit?
– Jag har lyckats hålla det. När 300 dagar har gått ska jag föreläsa om det.
I måndags var det premiär för Micce Rylanders konstutställning på Warmbadhuset. Här visar han bilder kopplade till hans arbete med att starta upp Hultsfredsfestivalen, med artister och andra människor han mött. Medan några av tavlorna föreställer hans blivande fru Lotta, och någon annan kom till genom ett konstprojekt ihop med en yogainstruktör.
Micce Rylander började måla för bara sex år sedan. Tekniken han använder är akryl och många av tavlorna har budskap i form av textrader. I andra verk får färger och former tala för sig själv.
– Jag har en ögonsjukdom som gör att jag kommer bli blind. När vet jag inte. Men under tiden vill jag måla så mycket som möjligt.
Micce Rylander säger att sjukdomen inte ska få förstöra hans livsglädje.
– Visst, man kan deppa ihop och tänka att livet är jäkligt. Eller så kan man vända på det och tänka att det kan bli helt fantastiskt.
Utställningen pågår till sista juli. Och eventuellt väntar någon form av överraskning i samband med avslutningen.
– Ja, jag kan avslöja att jag filurar på någon överraskning den sista dagen...