Den 13 februari fick Gustav Davidsson och hans fru Anngelica Tigerdotter i Linköping sitt första barn, en liten Arvid.
Den 9 mars fick storebror Erik och hans fru Raluca, som bor i Bukarest, Rumänien, sitt andra barn, Robert.
Och den 13 mars blev lillebror Oskar i Söderköping pappa när han och hans fru Susanna blev föräldrar till en liten Siri.
– Helt oplanerat faktiskt, skrattar mellanbror Gustav, som var först ut med glädjebesked.
– Vi var uppe på Kebnekaise när min lillebror fick veta att vi var gravida, vi berättade eftersom Anngelica inte riktigt var i skick att ta sig upp på toppen. Några veckor senare träffades vi allihop för en familjeträff med middag i Söderköping och då valde Oskar och Susanna att berätta för oss. Samma kväll kom min storebror och avslöjade att de också väntade barn.
Vad tänkte du då?– Kul, förstås. Att det blir tre kusiner på så här kort tid var ju oväntat.
Nyligen träffades alla bröderna med respektive och nytillskott hemma i Tuna för första gången.
-– Det är verkligen tydligt att de redan från början är tre helt olika personer. Det blir en trygghet i sig att ha jämnåriga vänner redan från första början, fast i ärlighetens namn är de ju inte jätteexalterade över att se varandra i den här åldern.
Desto mer exalterad är Kjell Davidsson, redan rutinerad morfar och farfar efter att dottern Kristin fått döttrarna Signe, 4 och Ylva, 2 och sonen Erik i Bukarest blev pappa till Carl för tre år sedan.
Sex barnbarn på fyra år och tre nästan på en gång. Hur känns det här?– Det är en stor glädje. Det är så önskade och allt har gått väl, det är det allra viktigaste.
Det kan gå en tid mellan träffarna i en geografiskt spridd familj. Att det kan bli lite oftare nu, hoppas förstås allihop.
– Man har väl inte alltid den tid man skulle önska, jag driver lantbruk och det är inte så lätt att åka någonstans annat än över dagen. Men när vi väl ses är det desto hjärtligare, säger Kjell.
Hur tycker du man ska vara som far- eller morförälder? Hanterar du barnbarnen på annat sätt än dina egna barn?– När våra barn var små hade man ju inte så mycket fritid, men de har fått vara med och lära sig att ta sina egna beslut. Vi har nog inte curlat dem, precis. Och barnbarnen… jag tror att när man är med barn gäller det att lyssna på dem och engagera sig. De utvecklas ju så fort. De ska känna sig sedda och att de är med i diskussionen. Man ska inte prata över huvudet på barn.
Om det blir fler kusiner i den växande familjen Davidsson återstår att se.
– Det vet man aldrig, men släkten är stor och det håller på att bli en hel liten klan under Kjell och Ing-Marie, säger Gustav.
