Solen lyser in genom fönstren och lägger sig som en varm matta över golvet. I rummen på museet Näktergalen vilar ett lugn och en tysthet, en behaglig känsla av att ta del av något som människor skapat för länge sedan. Tak- och väggmålningarna är en av museets självklara huvudattraktioner. Byggnaden uppfördes omkring 1740 och merparten av de ursprungliga målningarna finns kvar. Det finns flera exempel på den barocka måleristilen som dröjde sig kvar i småstäderna långt in på 1700-talet. Det känns lite grand som en tidsresa om man går riktigt nära målningarna. Då, för 250 år sedan, stod en konstnär här med en pensel i handen. Kanske frös om fingrarna om det var kallt. Eller torkade svetten ur pannan om det var sommar som nu. Vad tänkte han på? Eller var det kanske en kvinna?