Tre månader i det nya landet

Familjen Osman om säkerheten, oron och konstiga kulturkrockar.

Wael Osman, 30, med sina barn Sham, 2,5 år, Mohammed, ett år, Mahmoud, 4 år och Islam, 6 år, bor på det tillfälliga asylboendet Oxgården i Vimmerby. De tycker det är väldigt kallt här i Sverige men när vädret blir bättre vill de gärna se sig lite mer om i Vimmerby. Foto: Jenn Hultberg

Wael Osman, 30, med sina barn Sham, 2,5 år, Mohammed, ett år, Mahmoud, 4 år och Islam, 6 år, bor på det tillfälliga asylboendet Oxgården i Vimmerby. De tycker det är väldigt kallt här i Sverige men när vädret blir bättre vill de gärna se sig lite mer om i Vimmerby. Foto: Jenn Hultberg

Foto:

Vimmerby2016-01-09 04:43


Det har gått tre månader sedan familjen Osman från Syrien anlände till Vimmerby och Oxgården. De hade då varit på flykt i två månader och bland annat tagit den livsfarliga vägen i en gummibåt över Medelhavet.

- Att komma hit var ungefär som att ta en människa och släppa ut denne i skogen någonstans. Så kändes det, säger Wael Osman, pappan i familjen.

Första gången vår tidning träffar familjen Osman har de bara varit i Vimmerby några dagar. Nu har det snart gått tre månader i det nya landet. Familjen består av mamma Fatema Ismael och pappa Wael Osman och deras fyra barn. Den äldsta sex år och den yngsta har precis fyllt ett år. Barnen sätter sig lugnt på en soffa och studerar främlingen som ska intervjua dem. Förutom minstingen Mohammed, som nyfiket kollar igenom kameraväskan. Barnen är glada. De mår bra, säger Wael Osman. De är säkra nu.

- Förut levde vi i ett ingenmansland. Den starke mot den svage. Här i Sverige visar man respekt för varandra och för mänskliga rättigheter. Jag vet att det är en rättighet att få leva, men den rättigheten hade vi inte innan. Men här är det säkert, man vågar lämna sitt hem, säger Wael Osman.

Säkerhet är ett ord som återkommer flera gånger när familjen berättar om sitt nya liv i Sverige. Att kunna släppa ut sina barn på gården och kunna gå till affären hela familjen utan att vara rädd för sitt liv.

- Vi mår bra nu. Bättre och bättre för varje dag. Vi har fått mycket stöd och vägledning av Katrin och Ali och alla som jobbar här. När vi kom var vår dotter sjuk men Katrin hjälpte oss, säger Wael Osman.

Katrin Dzanovic är platschef på Oxgården och Ali Fenikh arbetar extra som tolk vid sidan av skolan. Men familjen Osman beskriver dem snarare som en trygghet, en familj än som tolk och platschef.

- Det har varit en stor känslomässig omställning, man känner verkligen med alla här, säger Katrin Dzanovic.

Hur ser era dagar ut i den nya staden?
- Vi vaknar, handlar lite, lagar mat och leker mycket med barnen. Det är kallt här men när det blir lite bättre väder vill vi vara ute och se mer.

Jag undrar vad som är den största kulturkrocken med Sverige.

- Det är väl att det är mer liv i Syrien. Där var allt öppet hela tiden, affärer, centrum och folk rörde sig ute hela tiden. Här verkar det som att alla sover efter klockan 18, säger Wael och skrattar.

Läs mer i lördagens papperstidning

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om