Det drar ihop sig till årsmöte för IF Metalls klubb på Ljunghälls i Södra Vi. På aluminiumpressgjuteriet, som producerar för fordonsindustrin, arbetar idag 390 kollektivanställda, 130 tjänstemän och 90 bemanningsanställda. Det är ett stort antal medlemmars väl som klubbstyrelsen, som Eva Kindstrand leder, har att arbeta för. 2020 var det ingen lätt uppgift:
– Det tog bara veckor från det att jag valts till ordförande tills pandemin orsakade omfattande permitteringar och sen kom chockartade varsel om uppsägningar, säger Eva Lindstrand.
Hon blev medlem i IF Metall på 90-talet, började på Ljunghälls 1998 och har arbetat som CNC-operatör, med montering och med städning. Idag har hon fackliga förtroendeuppdrag på heltid; som klubbordförande och löntagarrepresentant i bolagsstyrelsen. Vid sin sida har hon bland andra huvudskyddsombudet Anita Westerback, också med fackligt heltidsarbete.
– Idag är hälften i klubbstyrelsen kvinnor, så var det inte när jag först engagerade mig. Men alla vinner på fler kvinnliga förtroendevalda, alla vinner på jämställdhet. Jag kom med i styrelsen 2017, en mycket välskött klubb. Min företrädare, Kenneth Björklund, hade varit ordförande i 38 år. Klubben har alltid haft gott rykte.
Det fanns alltså en stadig grund. Men:
– Samma dag som Kenneth avtackades, den 28 april, kallade företaget in oss. Då hade vi varit korttidspermitterade en tid, Nu kom varslen om uppsägningar.
Hon beskriver utvecklingen på liknande sätt som företagets ledning tidigare gjort:
– Från ena dagen till den andra drog kunderna i bromsen när pandemin slog till.
Ljunghälls är Italien-ägt, i koncernen Gnutti Carlo Group. Utöver i Södra Vi finns anläggningar i Italien, Tjeckien, Kanada, Kina och sedan nyligen också i Österrike. Eva Kindstrand besökte systerfabrikerna 2018 och 2019, men något regelrätt koncernfackligt arbete bedrivs inte. Därtill är man, trots att Ljunghälls är Vimmerbys största privata arbetsgivare, för små. Dessutom skiljer sig lagstiftningen om fackliga rättigheter åt mellan länderna.
Eva Kindstrand beskriver förhållandet till företagsledningen som mycket gott. På veckovisa MBL-förhandlingar där också Unionen deltar, avhandlas stort och smått.
– Vi kan ha olika åsikter. Det hade vi till exempel om visstider kontra tillsvidareanställningar när utvecklingen hade vänt uppåt igen. För oss i facket var det en hederssak med tillsvidareanställning för alla som blivit varslade innan sommaren och så blev det. Ett argument var att antalet bemanningsanställda ger tillräcklig flexibilitet, säger Eva Kindstrand.
När fordonsindustrin kommit i gång igen så blev jobben kvar.
Löneförhandlingarna kom på grund av pandemin och lokal översyn i gång sent. Resultatet av lokala pottförhandlingar presenteras i dagarna för de anställda.
– Utan att gå in på detaljer kan jag säga att företaget inte var berett att skjuta till något utöver de 2,7 procent som fanns centralt. Det fick vi motvilligt acceptera efter att ha hört argument om hur pandemin påverkat resultatet, kommenterar Eva Kindstrand.
Till sist, om det fackliga engagemanget, säger hon:
– Jamen, det går ju att påverka! Ju fler som tar på sig uppdrag desto lättare och roligare blir det. Man behöver inte vara fullärd från början. För min del började det nog med att jag är frågvis...