"Kan du hjälpa mig med mina örhängen?"
– Gunilla Persson, 65, sitter i en loge på Kharma i Vimmerby. Hon har haft en tuff dag. Flera tuffa dagar. Sedan hon lämnade Los Angeles vid månadsskiftet har hon hunnit med en sväng till Norge, för jobb med det nya dejtingprogrammet ”Den rette for Gunilla”, och innan hon landar i ett regnigt Vimmerby har hon avverkat ett gig på ett fitnessevent i Stockholm.
Nu närmar sig klockan ett på natten. Utanför väntar folk som vill se henne köra ”La La Gunilla”, ”Mrs International” och ”Vad bänkar du”.
Hon har vilat en stund på hotellet.
– Jag kör i ett tempo som min dotter och hennes jämnåriga. Det går, för att jag tycker om det jag gör, och för att jag bor bra, äter bra och sover när jag kan. Undviker sött och nästan ingen alkohol alls, då skulle jag inte orka.
Artister kan kräva de mest märkliga saker inför ett uppträdande. Mariah Carey ska ha krävt 20 vita kattungar och 100 vita duvor. På Van Halens kravlista stod det bland annat att alla bruna M&M-godisar skulle plockas ur den färgglada samlingen.
Gunilla Persson vill ha vatten. Och te. Hon gillar te.
Tror du att bilden av dig krockar med den du faktiskt är?
– Absolut, ibland är det så. Lösryckta klipp, tagna ur sitt sammanhang, klart att det kan bli helt fel.
Blir du ledsen av det?
– Jag vet vem jag är, och jag blir aldrig ledsen.
I långköraren "Hollywoodfruar" – som enligt Gunilla Persson kan komma tillbaka – var hon en av de som rörde upp mest känslor, den som satte starkast avtryck.
Hur mycket av den privata Gunilla får vi egentligen se i tv och på scen?
– På tv väldigt mycket, eftersom jag gör reality. Det innebär ju att man bjuder in folket till sitt liv, jag tror det är väldigt mycket mig ni ser. På scen är det showtime. Men i tv är det mitt riktiga jag ni ser.
Nästa år kommer hennes nya dejtingprogram att sändas, även i Sverige.
– Att det blev Norge beror på att jag fick erbjudandet. Och det är klart att jag hoppas att jag kan hitta en bra gutt, någon att gifta mig med.
Hur är mannen du vill ha?
– Snäll, generös och internationell, jag vill inte ha någon som inte varit ute i världen, som inte har erfarenhet. Han får inte vara elak, egoistisk och snål.
Har du blivit bränd?
– Ja, mycket.
Hon verkar själv förvånad över den nya karriär som öppnats efter deltagandet i Mello. Nu är hon hårt bokad, både i Norge och Sverige. Giget i Vimmerby är nummer 35. Hon har fått en Rockbjörn, ”en söt”, efter att Aftonbladets läsare röstade fram henne i kategorin ”Årets genombrott”.
– Att vinna Rockbjörnen var ett prestigefyllt pris och ger mig väldigt mycket heder, för då är man plötsligt erkänd artist. Det har ju öppnat upp ännu mer dörrar för mig.
Dörrar till en ny publik. Yngre. Hängiven.
– Det är speciellt att höra tvååringar, som knappt kan prata, sjunga ”La La Gunilla”.
Även 22-åringar och 52-åringar har tagit henne till sig.
– Jag har fans i alla åldrar.
Här på Kharma har jag pratat med tjejer som säger att de älskar dig. Känner du dig som en förebild?
– Ja, absolut, särskilt för unga tjejer. Jag tror det handlar om mitt mod, och att jag är snäll. Jag har tagit hand om min mamma – och jag säger aldrig nej till någon som vill ta en bild, till exempel.
Christopher Novratidis är förvånad över att det inte kom fler gäster till spelningen.
– Det var riktigt dåligt när det gäller förköp, men det landade ändå i en hyfsad kväll, till slut. Runt 170-180. Jag hade tänkt mig i alla fall 250-300. En liten missräkning från min sida, jag trodde fler ville komma och träffa Gunilla Persson.
Du går back på den här kvällen?
– Ja, ett litet minus. Inte att sticka under stol med att det är den sämsta eventkvällen på 11 år. Igår var jag besviken, men nu har jag fått energin tillbaka. Det var ändå en rolig kväll, superbra stämning och folk hade kul. Och de som var där var nöjda, det var Gunilla också. Det är inte den trogna publiken som saknas, de kommer nästan alltid. Det är de som går ut mindre frekvent man hoppas på, jag vet inte riktigt vad det beror på. Men jag är ändå glad över att det till slut blev en bra kväll, mätt i hur stämningen var. Inte minst för artistens skull.
Och hur gick det då med de där örhängena? Nja, det gick bara inte. Gunilla Persson fick glänsa utan.