Intresset för att sy kläder och skapa i största allmänhet har som sagt alltid funnits. Elin minns hur hon som liten satt och sydde i familjens källare till långt in på natten.
– Mamma fick tvinga mig i säng, säger 23-åriga Elin Samuelsson, som bestämde sig tidigt för att satsa helhjärtat på yrket.
Idag är hon utbildad textilkonstnär, efter att ha läst modedesign på gymnasiet i dåvarande hemstaden Linköping, följt av tre år på högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.
Under den tiden startade hon sitt företag Elinpastell, som hon tagit med sig till Vimmerby, där hon bor permanent numera tillsammans med sambon Sergio Jaensson.
Drömmen är att kunna livnära sig på sitt konsthantverk.
– Jag har inte riktigt hittat den världen här i Vimmerby. Det vore jättekul att hitta fler att dela intresset med, göra aktiviteter tillsammans med, så man kan träffas för att dela erfarenheter och inspirera varandra. Det saknar jag sedan jag flyttade hit. Det är ju stor skillnad från åren i skolan, då hade man daglig kontakt med likasinnade.
Hur tänker du kring att det är en tuff bransch att livnära sig på, kanske i synnerhet på en liten ort som Vimmerby?
– Det är lite läskigt att tänka på det, för det är som sagt en väldigt osäker bransch där man frilansar och inte alls vet om man får någon lön. Jag slås ibland av tanken, om jag slösat bort tiden, säger Elin Samuelsson och fortsätter:
– Men det är ju det här jag brinner för. Jag vill kämpa för det och får ge det några år. Så länge jobbar jag extra inom kommunens dagliga verksamhet.
I helgen deltog Elinpastell i à la London Designmarknad, som en av 95 utvalda nytänkande designers inom mode, konst och inredning. Den här gången genomfördes den digitalt på Instagram, som ett sätt att ändå skapa ett forum för småskalig design i coronatider.
– Det känns jättekul att få chansen att vara med där, det är ju ett sätt för mig att visa att jag finns och att folk ska upptäcka mig och mina produkter som i huvudsak består av regnjackor som jag syr av plast med egenritat mönster inuti. Jag broderar också tygmärken att sy på kläder och jag har fortsatt sy regnjackor till hundar. Det var ju så allt började, med att min syster hade svårt att hitta kläder i rätt storlek till sin nakenhund, det ledde in mig på det här spåret.
