Utsatt för hatet

I sex års tid gick vi i samma klass. Lina Badran och jag. Hon var den första beslöjade människan jag träffade. Innan hade jag bara sett personer som bar det där jag inte riktigt förstod vad det var. För en nervös nybliven högstadieelev från lilla Gullringen där ingen stod ut från ledet var det något helt nytt. Det tog inte lång tid innan jag insåg att hon var precis som jag. En vanlig svensk människa. Hon bar slöja och långärmat. Mina andra kvinnliga klasskamrater gjorde det inte. Det var det enda som skilde dem åt.
När vi bestämmer oss för att ses över en fika har vi inte träffats på säkert tre år. Jag är sen och hon är redan på plats när jag ramlar in. Hon sitter med en kopp te och reser sig upp för att ge mig en kram. Hon är lika glad och trevlig som jag minns henne.
Men något har förändrats. I dag känner hon sig inte trygg. Hon stöter på motstånd nästan dagligen i det vardagliga livet. Enda anledningen är att hon ser annorlunda ut. Hon är inte blond, blåögd och har en kristen historia. När vi möts är det lördag. Dagen innan var senaste gången hon fick utstå främlingsfientlighet och rasism.
- Jag skulle åka hem från Norrköping och satte mig på bussen till Linköping. Då satte jag mig i ett säte och på sätet bredvid satt det en tjej. Först bara tittade hon på mig och sedan vräkte hon ur sig: "Muslimjävel". Sedan bytte hon plats. Jag förstod knappt vad som hände. Man bara, va?
På slutet har hatet verkligen eskalerat. Flera gånger har Lina Badran stött på en kvinna i Norrköping.
- Hon har gått på mig flera gånger. Tidigare har hon bara sagt "Muslimäckel", "Svartskalle" eller "Vad gör du här? Ska du bomba dig själv?". Jag har försökt att inte bry mig tidigare, berättar hon.
Men för några veckor sedan övergick glåporden till handling.
- Jag skulle gå in i en matbutik, men då höll hon fast mig. Jag kom inte loss. Till slut kom personalen och hjälpte mig. Tre dagar senare stod hon där igen. Ett tag tänkte jag att jag skulle byta sida, men så bestämde jag mig för att jag ska inte behöva göra det. Jag har rätt att gå här. Vi stod där ett tag och till slut tog jag mig förbi henne. Då smällde hon till mig ashårt på axeln och armen. Andra gången slog hon till mig i ryggen. När jag vänder mig om har hon småsprungit därifrån och skrattar för sig själv.
Flera vittnen såg det som hände. En man med barnvagn sprang fram och frågade hur hon mådde.
- Han sa att han skulle ringa polisen och göra en anmälan. Jag sa att han inte behövde göra det, men jag vet inte om han gjorde det. Mina kompisar ställde verkligen upp på mig. Två dagar senare när jag gick samma väg följde två kompisar med mig ifall hon skulle stå där.
På sociala medier får hon också utstå vedervärdiga påhopp ibland.
- Jag vågar knappt kommentera vissa grejer längre. Direkt kommer det en massa saker i min inkorg. Ibland är det rena dödshot.
Hur jobbigt är det när du upplever det här?
- Det känns jättehemskt. Jag är ingen annan person bara för att jag bär slöja. Jag är fortfarande samma person. Men det finns många som det är mycket värre för. Det är inte lätt att vara mörkhyad muslim med slöja i Sverige. Mina kompisar har berättat sådana historier som är fruktansvärda, säger Lina Badran.