Vimmerby Tidning har följt familjen sedan de fick veta att de ska utvisas till Kosovo, ett land som är helt främmande för döttrarna som är födda i Sverige.

– Alla i familjen är väldigt trötta nu. Barnen kan inte sova mycket men de orkar knappt gå ur sängen. Pappan har uttryckt att "vi känner bara ett stort hål i hjärtat och har ingen ork". Om inget besked kommer snart vet familjen inte hur länge de orkar, säger Lennart Nilsson.

Lennart Nilsson från Korskyrkan i Vimmerby har engagerat sig hårt i kampen för att familjen Berisha ska få stanna i Sverige. Han berättar att utvisningshotet nu flyttats fram en vecka, till den 7 juni, men att familjen själva inte orkar prata med tidningen. Beskedet de väntar på är ett svar från Förvaltningsdomstolen där de sökt resning i sitt mål. 

– Efter det kan det gå snabbt. Då går de igenom fallet och kan ta beslut om uppehållstillstånd. Vi trodde att beskedet skulle komma i början av veckan men har inte hört någonting. Vi väntar hela dagarna, säger Lennart Nilsson.

Familjen Berisha utgörs av föräldrarna och tre barn. Sonen är 18 år och döttrarna, som är födda i Sverige, är 12 och 14. Samtidigt som den juridiska kampen pågår mår familjen sämre och sämre och blir allt svagare och smalare till följd av hungerstrejken.

– De yngsta barnen äter lite grann. De har svårt med det men försöker. De hungerstrejkar inte utan skolstrejkar i stället. Det skulle ske en stor förändring om de fick beskedet. Då skulle de börja hoppas på ett nytt liv igen och börja äta och dricka, säger Lennart Nilsson, och fortsätter:

– Den stora faran är vad som händer om de inte får stanna. Då fortsätter de definitivt att hungerstrejka och då är risken stor att de inte lever längre. Uppehållstillstånd är deras enda hopp och de är i händerna på myndigheterna.

Familjen har i en tidigare intervju sagt de hellre dör av sin hungerstrejk än återvänder till Kosovo, där de räknar med att de blir dödade. Om besked om eventuell resning inte kommer innan den 7 juni så kan inte gränspolisen utvisa familjen. Då skjuts datumet fram igen.

– Vi som stöttar och hjälper familjen är också helt slut. Blir det utvisning tror jag knappt att det finns någon att utvisa, då orkar de inte leva överhuvudtaget. De mår sämre för varje dag. Efter år av för att familjen ska få stanna är ett mirakel det enda hopp vi har, avslutar Lennart Nilsson.