Vägen ut ur mörkret

När Kent drack, fanns det hur många anledningar som helst att öppna flaskan. Nåt att fira. Nåt att döva. Händer som skakade.

- Alkoholens makt är så jäkla stark. Jag kunde sitta på jobbet och stålsätta mig, den här kvällen skulle det inte bli en droppe. Sen stod jag i kassan på Systembolaget med en flaska whisky, utan att jag visste hur det gått till.

Kent tog sig ur missbruket. Han har varit nykter i nio år. Varje vecka går han på AA:s möten i Vimmerby.

- Jag måste. Man behöver kontinuerlig påminnelse om vilken sjukdom man har - för det är en sjukdom, vilket många inte vill förstå.

När blir man alkoholist? Kanske omöjligt att svara på. Men Kent vet, när han tittar i backspegeln, att han fått många varningssignaler.

Redan när han tog sina första mellanöl på 60-talet kände han att det var hans grej. Det blyga och tillbakadragna fick ett filter av självsäkerhet. "Får man den känslan, då ska man se upp", säger Kent.

- Jag har egentligen druckit i alla år. Men förnekelsen, skammen och ångesten blir en mur mot insikten. Man blir expert på att manipulera och ljuga. För omgivningen, men inte minst för sig själv.

Under 1980-90-talen gick livet på högvarv. Han arbetade 60-70 timmar i veckan. Engagerade sig i barnen och deras fritid. Gick till läkaren och hade usla värden. "Jag var helt slut. Jag gick in i väggen innan begreppet var uppfunnet".

Alkoholen fanns alltid med, som guldkant, lindring och självmedicinering. På fester blev det för mycket, men det mesta drack han hemma. En officiell finflaska att dela till helgen. Det fula gömde han i garaget.

- Min fru var trött och hon var arg. Men det var när hon började nonchalera mig, när hon gav fan i att leta, slutade skälla, som jag förstod att allt jag värdesatte så högt var på väg att glida mig ur händerna.

De sista åren drack han mer eller mindre dagligen. Mådde sämst.

- Det är klart man inser att det har gått för långt när man ibland måste ta en eller två starköl innan jobbet för att orka. Ångesten rider en som en mara.

Alla visste att han drack för mycket, också han. Men det tog lång tid att inse och, framför allt, erkänna att han hamnat i ett maktlöst tillstånd gentemot alkoholen.

- De flesta måste sjunka lågt, innan man förstår. Jag tappade kontrollen över missbruket och det drabbade min omgivning negativt. Idag är jag oändligt tacksam mot min fru, mina barn, mina kollegor och min chef, som stöttat mig och stått ut med mig.

November 2006 fattade Kent det avgörande beslutet att söka hjälp. Han kom till Nämndemansgården i Skåne.

- Det funkade för mig. Här började en fantastisk resa, efter trettonhelgen 2007. Jag kapitulerade. Det var som att släppa all skit ifrån sig och jag kände en otrolig lättnad över att inte behöva tänka på brännvin mer. Alla som arbetar där är nyktra alkoholister, det är de enda som kan hjälpa en alkoholist till ett nyktert liv.

Under 29 dagar på behandlingshemmet fick han viktiga verktyg för att hålla sig nykter. Han fick klart för sig att alkoholism är en sjukdom.

Läs mer i lördagens papperstidning