Valborg kom hem till sin 107-årsdag

Champagnen på trädgårdsbordet i solen känns som en passande guldkant för det här firandet. En sällsynt alert 107-åring har anlänt efter några timmars bilresa från Helsingborg för att under helgen umgås med sina närmaste.
Valborg Ledung-Bladh är glad. Inte bara nu, eller för att hon kommit till den plats hon förknippat med sommar under stor del av sitt liv. Glad är hon nästan alltid.
- Det är en gudagåva jag fått, det där humöret. Jag tappar aldrig sugen.
Kanske har hon det efter mor. Mamma som alltid sa att allt ordnar sig och det kunde vara värre. Kanske är det också lättare att vara så där glad när man med stor övertygelse kan säga att man haft ett väldigt gott liv, som man är tacksam över.
- Jag hade kloka föräldrar och en väldigt bra barndom. Jag har varit lyckligt gift. Jag har aldrig haft några sjukdomar - bara krämpor - och aldrig ens värk, kan du tro. Och kan man vara annat än tacksam när man har sådana barn som jag har, som bryr sig så mycket om mig?

Den positiva inställningen till livet har förstås präglat henne, stärkt och fördjupat hennes relationer till andra människor och kanske har de gett henne det där långa, långa livet. Men man vill ju veta mer. Varför blir man 107 år och till råga så allt så där pigg?
Gener, måhända. Storebror Holger blev 101 år, lillasyster Doris blev 98 och lillebror Halvar 96 år.
- Fast mamma blev bara 75 och pappa 82, så det är väl inte hela sanningen. Kanske är det vattnet vi drog upp från den djupa brunnen. Det var järnhaltigt och det drack vi ju dagligen när vi var barn. Det är en teori jag har, säger Valborg.
Inget särskilt har hon låtit bli. Hon är förvisso uppvuxen i ett mycket nyktert hem, där alkoholintaget inskränkte sig till en matsked vid förkylning. Men hon tycker att det är gott med ett glas vin ibland.

Rörlig har hon däremot varit, sedan barnsben. Hon har varit aktiv gymnast. Cyklat och kommit sexa i Smålandsmästerskapet. Hon har sjungit och trallat och lyssnat på musik, alltid. Intresserat sig för idrott. Just nu håller hon på Helsingborgs IF, eftersom det är i Helsingborg hon bor sedan två år tillbaka. Hon har rest. Hon har läst. Hon hänger med.
I det långa yrkeslivet som barnmorska har hon också kämpat en del. För skydd sig mot oönskade graviditeter, för fri abort, för mannens självklara rätt att vistas i rummet när han ska bli pappa.
- Jag gick en kurs på RFSU redan 1933 och det var en väninnas mamma, som jobbat som barnmorska, som fick in mig på det spåret.
Något hon aldrig ångrat. Hon gick barnmorskeutbildningen på Allmänna BB i Stockholm 1935 och första barnmorskeåren kom att präglas både av omställningen från hemförlossning till sjukhusförlossning och av kriget.
- Många kvinnor var ensamma under krigsåren, då männen var inkallade.