Det har gÄtt nÄgra dagar sedan regeringen tog till sig Svenska kyrkans krav att begravningar ska undantas frÄn maxtaket pÄ Ätta personer vid allmÀn sammankomst. Ett vÀlkommet besked, tycker Hélen Elfving, kyrkoherde i Vimmerby pastorat:
â Att kunna delta i avsked Ă€r en viktig del i sorgeprocessen och nu underlĂ€ttar det för mĂ„nga.
Anita Waernqvist, kyrkoherde i Södra Vi-Djursdala, hann inte bli orolig.
â Inte en sekund. Att begrĂ€nsa till Ă„tta personer, inklusive medarbetare, hade inte fungerat. Det var sĂ„ snĂ€vt att inte ens alla barn hade kunnat vara med pĂ„ sin förĂ€lders begravning i vissa fall.
Nu fÄr 20 personer nÀrvara pÄ begravningen, exklusive medverkande. Bra, tycker hon, men det finns fortfarande det som gör att sista avskedet under en pandemi blir annorlunda.
â Min erfarenhet Ă€r att de flesta begravningar har 20-30 gĂ€ster. Det Ă€r trĂ„kigt för de som kanske hade velat ha en större begravning, men man har förstĂ„else. Det jag upplever som jobbigast Ă€r att man inte kan vara fysisk.
Begravningen Ă€r ett tillfĂ€lle dĂ€r klappen pĂ„ axeln kĂ€nns viktig, och att âstĂ„ pĂ„ avstĂ„nd och nickaâ Ă€r inte detsamma, sĂ€ger Anita Waernqvist.
â Man vill hĂ„lla om, och det Ă€r vanligt att man som prĂ€st behöver stötta bokstavligen ut ur kyrkan. Men vi har haft vĂ€ldigt fina begravningar under corona trots allt, och det hĂ€r undantaget frĂ„n restriktionerna gör att kretsen av nĂ€ra anhöriga kan vara med.