Vang Nyman, Pippi och några till

Om det finns en färg som kan kallas Pippigul, eller kanske snarare "Villa Villekulla-gul", är det den som är röda tråden i utställningen som öppnar på Näs i morgon.

Pippigult
Det knallgula lyser inne i prästgården, där man in i det sista färdigställer rumsmodellerna i den stora utställningen som producerats av Millesgården i Stockholm. Till och med gärdesgårdsstörarna i trädgårdens planteringskorgar och skyddsplasten på golven går i gult. I det egna Pippiköket får det gula sällskap.
- Det räcker med riktigt klara färger, för att det ska bli ett Pippikök, säger marknadsförare Charlotta Lindkvist och utställningsproducent Anneli Karlsson.

Galet kök
Ett kök i knallfärger, med tavlor på sniskan, kläder att klä ut sig i, pepparkakor som med fördel bakas på golvet och mjuka gräddtårtor att leka kafferep med sätter igång leklusten hos vem som helst.
- Det här är verkligen en familjeutställning för både barn och vuxna. Och barnen leds in i utställningen av Herr Nilsson, som ger små uppgifter att lösa, säger Anneli Karlsson.

Förändringar
Danska Ingrid Vang Nyman, själv rödhårig, fräknig och intensiv till personligheten, fick kort tid på sig, bara några månader, när hon fått uppdraget att illustrera första Pippiboken. Men med sin modernistiska och enkla stil där hon vågade leka med proportioner, skapade hon en Pippi som för alltid kommit att etsa sig in i oss som den rätta.
- Men när hon skulle göra Pippi till Rabén & Sjögrens barnserietidning Klumpe Dumpe fick hon kritik, för att Pippi var för kort och kompakt. Hon gav sig inte. "Ska hon vara med i en serieruta måste hon få vara lite fyrkantig".
Pippi har faktiskt genomgått ganska stora förändringar, om man jämför de tidiga illustrationerna till första boken som kom ut 1945 och de senare. Hon har blivit kaxigare.