Det har gått drygt ett halvår sedan det ofattbara hände. Det fullständigt obegripliga, som ingen förälder, syster, släkting eller vän ska tvingas uppleva och gå igenom.
En söndagsmorgon i september förra året förlorade Edward Blom kontrollen över sin bil, voltade och kraschade ut i skogen strax söder om Kisa. Edward togs svårt skadad till Universitetssjukhuset i Linköping och sex dagar senare avled han av de skallskador han ådrog sig efter att ha fått en kraftig smäll i bakhuvudet.
Vill berätta
Vi sitter runt köksbordet hemma hos Edwards föräldrar i Vimmerby. Edwards familj och vänner har själva valt att berätta. Dels för att hedra "Eddes" minne men också för att visa på den enorma styrka och sammanhållning som sådana här fruktansvärda tragedier trots allt kan generera.
Från fönstret ser man Edwards hus tvärs över gatan.
- Det var mer en slump att han bosatte sig så nära oss, men det var det enda huset med tillräckligt stort garage som var till salu då, berättar Johan.
Här skapade Edward och hans flickvän sitt drömboende. Det stora garaget var ett krav för den biltokige 23-åringen. I och med att garaget, som blev en samlingspunkt för Edward och hans stora kompisgäng, är sammanbyggt med huset förverkligade han också en egen dröm - att kunna kliva rakt ut i garaget från sovrummet.
- Det var det första han såg till att fixa på sitt nyinköpta hus. Nu kunde han ligga i sängen, ha dörren öppen och titta ut på bilarna, ler Johan.
Bilarna tog över
I Vimmerby är familjen Bloms motorintresse välkänt i flera generationer bakåt. Och Edward utgjorde inget undantag. Han fick sin första motorcykel när han var fyra år och tävlade i motocross mellan åtta och 15 års ålder. 2006 nådde han sin största sportsliga framgång då han vann Sydcupen för 80 cc, bland annat före Jesper Jönsson (svensk mästare på 500 cc 2015).
- Det är kul att läsa resultatlistorna från 250 cc och 500 cc i dag. Det är bara namn som jag känner igen från tiden då "Edde" körde, säger Johan.
I tonåren kom andra intressen in i bilden för Edward.
- När vi skulle iväg på crosstävlingar på helgerna var kompisarna kvar hemma i Vimmerby och hittade på kul saker. När han sedan fick dispens på traktorkort som 15-åring tog bilintresset över helt, berättar Johan.
Edwards första projekt var Sveriges lägsta Volvo Duett - en EPA-traktor i dåligt skick som fick sig en helrenovering. Och sedan fortsatte det.
- "Edde" tyckte om att färdigställa saker. Sedan ville han gå på ett nytt projekt. Det var själva jobbet som var det roliga, berättar Johan.
En av Edwards nära vänner, Erik Axelsson, nickar instämmande.
- Han förstod inte alltid det unika i sina projekt, utan var mer ivrig att komma igång med nästa.
Hann inte färdigt
Men Edward hann aldrig färdigt med sitt sista projekt. Däremot fick han uppleva lyckan i att se ett annat stort projekt klart - bilen som han tävlade med i drifting (en av landets snabbast växande bilsporter), en Volvo 240.
- Jag är så innerligt glad att han hann få glädje av den. Driftingbilen höll han på med i nästan fyra år innan den blev klar. Det hade retat mig till vansinne om den hade stått halvfärdig i garaget och han inte hade fått köra något med den, säger pappa Johan.
2011 köpte Edward den limousine, som hans vänner nu har samlats kring och är på gång att färdigställa. Självklart håller de till i Edwards garage och de ses i stort sett varje helg och även många kvällar i veckan.
- "Edde" plockade isär den helt och hållet. Han gjorde ett jättejobb med att byta allt rostskadat golv och trösklarna. Han renoverade alla bromsar och hjulupphängning, lagade rost och spacklade i ordning det mesta på utsidan, berättar Erik.
"Alla ska kunna se den"
Edwards tanke med limousinen var att bygga den i exakt samma stil som driftingbilen. Samma färg, samma fälgar, samma stuk.
- Det är nog många som undrar varför man bygger en röd Volvo-limousine, men det var anledningen. Driftingbilen var hans ögonsten, säger Johan.
Kompisgängets idé var först att försöka ställa ut limousinen på Elmias bilmässa i Jönköping. Men planerna har ändrats. När mässan drar igång nästa helg kommer de visserligen åka till Jönköping med bilen, men inte för att ställa ut den.
- Killarna vill att alla ska kunna se den, inte bara de som är på mässan. Därför har de beslutat att inte låsa in den på Elmia i fem dagar, utan att den ska köras och att de har tillgång till den. Helt rätt. Det hade "Edde" också velat, säger Johan.
20-tal kompisar
Totalt är det ett 20-tal kompisar som har varit engagerade i renoveringen av Edwards limousine.
- Vi har slipat och grundlackat det sista som behövdes innan lackerare tog över och lackade bilen röd. Vi har letat upp och kompletterat med alla delar som behövs, som exempelvis rutor, lister och inredningsdetaljer, berättar vänner Jesper Elgan.
De senaste veckorna har man också renoverat och färgat alla säten svarta, "flockat" dörrsidor och paneler, färgat alla övriga inredningsdetaljer svarta, tonat alla rutor och monterat asfaltsmattor på alla plåtytor för bättre akustik med den nya ljudanläggningen.
Och nu står den äntligen klar. I går eftermiddag, på Edwards namnsdag, besiktades limousinen och är därmed redo att användas.
- Och det ska den göra. Grabbarna har så klart fri tillgång till den i framtiden, säger pappa, Johan.
- Bland annat ska de på Gatbil 2016 på Mantorp. Då kopplar de på ett släp efter limon med 240:n på. Det blir en härlig syn.
Till evenemanget på Mantorp kommer även ett hängivet gäng från trakterna kring Sävsjö att dyka upp med nylackade bilar - alla i samma röda färg som "Eddes" Volvo 240, i syfte att hedra hans minne.
Gemensamt sorgearbete
Att komma samman och jobba med och åt "Edde" har varit en stor del av kompisgängets gemensamma sorgearbete.
- Sedan är det skönt för oss att kunna göra något konkret för de anhöriga också, något mer än att bara säga att man sitter hemma dagarna i ända och tänker på det som har hänt.
- Precis som ordspråket säger, så är det nu som vännerna prövas, säger Erik och fortsätter:
- "Edde" var navet i vårt stora och tajta kompisgäng. Killen i centrum i umgänget och den som alla ville vara med. Han bjöd på festerna, han levde mest och han tänkte bara på alla andra - aldrig på sig själv.
- Det var därför han byggde limousinen. Han ville att alla skulle kunna åka i den och han njöt av att se alla andra glada.
Oskiljaktiga
Edward från Vimmerby och Erik från Kisa. De var lika gamla och lärde känna varandra under gymnasiet.
- Han gick el och jag fordon, men vi höll till i samma lokaler och sågs ofta. Man visste tidigt vem Edward Blom var, han syntes och hördes mycket när han åkte med sin EPA, ler Erik.
Under andra året på gymnasiet började de båda närma sig varandra. Det tog ett tag innan de hittade helt rätt, men efter det var Edward och Erik oskiljaktiga.
- Det bara glittrade i ögonen på "Edde" när han sa att han skulle åka till Kisa. "Allt bra finns där", sa han, berättar Johan och nickar mot Erik tvärs över bordet.
- Det som de här grabbarna har är helt unikt. Deras närvaro och engagemang har betytt så oerhört mycket för oss i familjen. Det är ett skönt go i gänget och de har fört vidare "Eddes" mantra om att ha "VM" i allt man gör.
Ja, för det mesta var en tävling för "Edde" och det har kompisarna fört vidare - vare sig det handlar om att köra gocart, bowla eller ha roligast juldagsfest.
- Och nu har de just kört ett VM i bilbygge, skrattar Johan.
Träffas, prata och gråta
Redan veckan efter Edwards bortgång samlades alla i kompisgänget hemma hos "Edde" för att träffas, prata och gråta - tillsammans.
- Det tog inga tider innan vi bestämde hur vi skulle gå vidare tillsammans. Det första projektet var att måla färdigt huset, som "Edde" hade börjat med. Mindre än två veckor efter att Edde gick bort var det klart, berättar Erik.
Mitt i detta åkte man också till Bruzaholm en tisdagskväll för att köra go-cart tillsammans.
- Det kändes inte alls rätt att dra iväg och göra det mitt i chocken och sorgen, säger Erik.
- Nej, men det blev helt rätt i alla fall. Det hade "Edde" gillat, fyller Johan i.
Måste man tillåta sig själv att få ha roligt även i sådana här fruktansvärda stunder?
- Ja, jag har vänt det till det. Det sista Edward skulle vilja är att se mig liggande i sängen och vara ledsen. Nu är det som det är - då är det bättre att försöka hålla i, även om det är oerhört svårt, säger Johan.
Vännen Erik håller med:
- Vid vissa tillfällen är han så närvarande. Då tar det inga tider innan det känns som att det är två av oss igen och allt är bara skitkul.
- Den känslan tror jag har att göra med att han var raka motsatsen till döden. "Edde" var helt enkelt livet självt.
För "Edde"!
Foto: Roelof Stroetinga
Vännernas sorgearbete: Ta "Eddes" sista projekt i mål
Den här texten borde så klart aldrig ha kunnat skrivas. Den handlar om sorgen efter en ung man - på tok för ung för att ryckas bort. Men den handlar också om hur det knyts starka band mellan vänner, som hämtar kraft hos varandra och väljer att hantera sitt sorgearbete tillsammans. - "Edde" var den mest levande människa man kan tänka sig. Det känns så rätt för oss kompisar att tillsammans förverkliga hans sista projekt, säger vännen Erik Axelsson.
Tummen upp för "Edde". En del av de kompisar som har slutfört det limousinebygge som Edward satte igång är samlade en kväll i mars. Stående från vänster Rasmus Blom, Martin Frejd, Mikael Andersson, Morgan Frejd och Johan Blom. Knästående: Rickard Loord, Jesper Elgan, Herman Blom och Erik Axelsson.
Foto:
Som en del i sitt sorgearbete efter kompisen Edwards tragiska bortgång har gänget samlats kring färdigställandet av Edwards limousine. Hemgjord pytt har varit en självklarhet i "Eddes" garage.
Så jobbar vi med nyheter