Emilia Nachtweij gör just nu lumpen på helikopterflottiljen i Linköping och bor i Kvarn nära Linköping.
Sveriges nyvunna medlemskap i Nato är inget stort samtalsämne bland de värnpliktiga. I alla fall inte i den grupp Emilia Nachtweij från Vimmerby är en del av.
– Jag skulle säga att vi inte pratat så mycket om Nato. Det berör oss värnpliktiga inte så mycket som anställda. Våran vardag kommer att vara likadan men tar man anställning och blir pekad på så får man åka, säger hon.
Frågor som hänger i luften finns det dock.
– Hos oss finns ändå en viss oro och ett allvar. Det är så klart att tankarna går.
Emilia Nachtweij ryckte in sista juli förra året som pliktad. Det innebär att hon blev utvald under mönstringsprocessen hos Försvarsmakten att göra lumpen.
Hur kändes den första tiden?
– Det var ganska overkligt, jag kunde inte riktigt fatta vad det skulle innebära även om jag pratat med folk. Alla var nog nervösa och spända.
Hur känns det nu?
– Jag har lärt mig otroligt mycket och det har gått så fort och varit väldigt lärorikt. Jag trivs jättebra.
För hennes egen del gick mönstringen så bra med efterföljande samtal hos psykolog att hon blev uttagen till gruppbefäl. Hon fick tillsammans med andra uttagna rycka in sex veckor före alla andra för extra utbildning.
– Jag är sjukvårdsgruppschef, vi kommer att bli militära undersköterskor och kan nyttja utbildningen civilt. Det är också ett sätt att se om man vill fortsätta inom vården. Efter studenten sökte jag till sjuksköterskeutbildning.
Lumpen gör hon på helikopterflottiljen i Linköping och bor på Kvarn en bit därifrån.
I lumpen är hon med i ett nätverk för värnpliktiga kvinnor, NVK. Hon blev framröstad i sin grupp.
– Vi pratar om hur kvinnor har det i försvaret, där majoriteten är män. Vi pratar om utrustning, jargong och bemötande. Det är roligt.
Hur är jargongen?
– Den är jättebra. Vi har haft två kvinnliga plutonchefer och man pratar om att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor och det ser jag som väldigt positivt. Majoriteten av gruppcheferna är kvinnor.
När Vimmerby Tidning intervjuar Emilia Nachtweij visar det sig att det på dagen är tre månader tills hon både fyller 20 år och muckar. En stor dag med andra ord.
Har du lärt dig något du har nytta av i det civila livet?
– Jag har lärt mig ledarskap, inställning till olika saker, att agera under stress och ta beslut. Vi lär oss också mycket under vårt ensamdygn när vi är själva i en bivack med minimalt med mat. I gruppen blir vi också väldigt nära varandra på otroligt kort tid för vi går igenom så tuffa saker.
I hennes sjukvårdsgrupp är de sju tjejer och två killar. Alla sover på samma logement.
Nu är hennes mål att bli godkänd på grundutbildningen. Sedan är de värnpliktiga fria att åka hem.
I dag är du i Malmö? Vad har du gjort där?
– Jag och två till från min grupp gjorde urvalstester för officersutbildning. Det är psykologtester och säkerhetsprövning som kompletterar mönstringsresultatet.
Hur gick det?
– Det kändes bra men det finns så många möjligheter efter att jag muckat. Jag vet inte vad jag vill göra men det är en merit.
Om hon blir antagen börjar hon på militärhögskolan Karlberg i Solna till hösten.
Emilia Nachtweij har några kompisar som funderar på att ta fast anställning i försvaret. Men ifall hon inte kommer in på officersutbildningen blir det nog en civil karriär.
– Jag tror att jag kommer känna mig klar efter det här året. Jag vill ut i det civila livet och så vill jag resa, säger hon.