En solig fredagskväll och en efter en dimper ner vid det bokade restaurangbordet. Gänget som kallar sig ”7:ans” firar någon slags jubileum.
– Vi är faktiskt inte riktigt säkra på hur länge vi hängt ihop, men vi har bestämt oss för att det är 30 år, minst, säger Carita Thörn, som fick jobb på Tempo 1979.
Att sätta startmärke för vänskap kan förstås ha sina definitionssvårigheter, inte minst när det är sju inblandade. Men alla har det gemensamt att de började på varuhuset under den tid Epa blivit Tempo. Summan av deras tjänsteår på varuhuset blir i runda slängar 120. Några, Ann Rundberg, Susanne Bengtsson och Anette Berg, började sin bana i restaurangen. Flera var med under Åhlénstiden från 1985 fram till Hemköp 1992, då kosmetik och kläder avvecklades och Carita Thörn och Carina Blom var bland de som då fick jobb på Lindex, som etablerade sig i samma lokaler. Lena Tengvall och Birgitta Gustavsson var med till nedläggningen av Hemköp 2003.
– Beskedet slog ner som en bomb mellan nyår och trettonhelgen, det var verkligen sorgligt, säger Lena Tengvall och Birgitta Gustavsson fyller i:
– Det var hemskt jobbigt att montera ner allt och man minns ju hur enormt mycket folk det kom på utförsäljningen, de blev nästan osams om kundvagnarna. Man träffar fortfarande gamla kunder som säger att de saknar affären, det var en speciell atmosfär.
De pratar om en arbetsplats som varit något extra för de som varit med. Ett 80-tal anställda, som mest, avdelningar med allt från sportutrustning till skivor, kosmetika, kläder, eget bageri, radio och tv.
– Varuhuset var nog speciellt för Vimmerbyborna, men det var det för oss också. En otrolig gemenskap, säger Carina Blom.
På 70-80-90-talen fanns ork och utrymme för julfester, maskerader med hemma-hos när någon fyllde år, egen kör som uppträdde vid Luciafiranden, gymnastik en gång i veckan och en högst flytande gräns mellan det sociala livet på och utanför arbetet.
Ett populärt och attraktivt jobb, enas de om, och berättar om hur många frivilligt kom en halvtimme innan arbetspasset för att hinna prata en stund över en stickning och en kopp kaffe. När stolarna inte räckte funkade en papperskorg att sitta på.
– En trygg och stabil arbetsplats, där väldigt många, inte bara vi, umgicks även utanför jobbet, säger Lena Tengvall.
Just den här konstellationen började med symöten, men som för så många andra blev textilarbetandet med tiden av underordnad betydelse för de flesta i gänget.
– Och några av oss sågs ännu mer när vi var barnlediga. Sju på jobbet – dock inte just vi sju – var gravida ungefär samtidigt. Det blev sex pojkar och en flicka från januari till oktober 1985, och ja, chefen var kanske inte helt glad att så många skulle vara föräldralediga samtidigt, säger Carita Thörn.
När barnen var små träffades de ofta.
– Kanske var det så att man behövde egen tid på ett annat sätt. Och flera jobbade deltid, så det fanns kanske fler luckor. Arbetslivet idag är något helt annat, det vi gjorde då det finns inte idag, säger Lena Tengvall.
Umgänget idag är glesare. Men minst lika viktigt. Det finns alltid ämnen att ventilera, alltid något att skratta åt, eller ibland hjälpas åt att bära.
– Vi är olika personligheter, men vi kan varandra utan och innan och behöver inte förställa oss. Nu handlar det mycket om barnbarn och åldrande föräldrar, vi har kommit till den fasen i livet. Även om vi inte ses så mycket tänker vi på varandra och det är en öppen och lätt stämning både i glädje och sorg. Det är viktigt att man tar sig tid och verkligen träffas. Och någon gång ska vi komma iväg på spa, det har vi pratat om i hundra år, säger Carita Thörn.
Yrkeslivet efter varuhuset har rullat vidare. De jobbar i och på förskola, butik, behandlingshem, industri, en är nyutexaminerad medicinsk sekreterare. Carina Blom, som började i kassan på Tempo som tonåring och slutade på Åhléns när det blev Hemköp 1992, är den enda som är kvar i huset.
– Jag gick ut genom dörren, men jag gick inte så långt, jag började på Lindex. Jobben jag har haft har alltid betytt gemenskap. Så var det då, så är det nu. Det är mycket skratt och många av oss på Lindex har jobbat många år på samma arbetsplats. Det är kanske något som sitter i väggarna.