Marie Gunnarsson (till vänster) tycker att det roligaste på jobbet i Stadshuset cafeteria är att baka, men det blir det inget av nu under pandemin. Till höger syns Helene Gustafsson.
Marie Gunnarsson är arbetstagare på cafeterian i Stadshuset. Där har hon jobbat sedan den dagliga verksamheten startade år 2002. Men när pandemin kom så blev det stor skillnad i arbetet.
– Det är skittråkigt måste jag säga. Det har blivit mindre jobb, utbudet har sjunkit något fruktansvärt. Numera kommer folk bara och hämtar sitt kaffe och te, de får inte ens sitta här längre, berättar Helene Gustafsson, ansvarig personal på cafeterian.
I normala tider så gjorde man både mackor och bakade till fredagsfikat, men nu blir det bara att brygga kaffe. Arbetstagare från andra dagliga verksamheter brukade också komma och jobba några dagar i veckan, men det är också satt på paus för att minska smittspridningen.
– Vi längtar verkligen till att allt ska bli till det normala, säger Helene Gustafsson och Marie Gunnarsson fyller i:
– Så mina kompisar får komma hit igen.
På Lundgatans dagliga verksamhet är sinnena i fokus. Från vänster Annika Kallay, Therese Rundberg och Valentina Rajkovic.
Therese Rundberg är omsorgsassistent och arbetar på en av avdelningarna på Lundgatans dagliga verksamhet. Här jobbar de nio arbetstagarna tillsammans med tre personal och fokus ligger på aktiviteter och arbeten som har med sinnena att göra.
– Vi har inte ställt in något, men vi har ställt om. Man får vara väldigt kreativ som personal. Men det har funkat bra och vi är väldigt tacksamma över att vi kan ha öppet, berättar hon och förklarar att man flyttat mycket aktiviteter utomhus för att undvika att befinna sig i små utrymmen.
Hampus Hedlund (närmast i bild) och Madeleine Pettersson tittar på ett videoklipp på Lundgatans dagliga verksamhet.
Personalen som befinner sig nära arbetstagarna jobbar med både munskydd och visir, oavsett om de är inomhus eller utomhus.
– Det är klart att det fanns en väldig oro när det här kom, dels så jobbar vi så nära våra arbetstagare så man undrade hur det skulle gå med skyddsutrustningen och hur de skulle reagera. Ansiktsuttryck är väldigt viktiga, men det har fungerat bra trots allt.
Trots att Therese Rundberg berättar om att det delvis har varit jobbigt att arbeta med skyddsutrustning som ger huvudvärk så är hon glad över sitt arbete.
– Det är ett väldigt roligt arbete vi har, trots pandemin så har det inte tagit emot att gå till arbetet.
På Ekbacken ägnar man sig åt snickerier. (Från vänster) Dick Berg, Andreas Paulsen och Alexander Paulsen står framför början på en skateboardramp som man just nu jobbar på.
På Ekbackens dagliga verksamhet har pandemin gjort att man fått dela upp arbetstagarna i två grupper med åtta i varje som är på plats åt gången. Från att ha jobbat fem dagar i veckan så innebär det nu att Dick Berg, Andreas och Alexander Paulsen jobbar tre dagar ena veckan och två dagar andra veckan.
– Det är inte lika roligt att vara hemma mellan två och tre dagar, det blir lite långtråkigt. Man vill helst vara här med sina arbetskompisar och jobba som vanligt, men det går inte att göra nu när det här håller på, säger Alexander Paulsen.
Andreas Paulsen saknar det sociala:
– Man får inte träffa så mycket folk och sina kompisar. Man får inte krama folk heller.
Det är inte bara jobbet som påverkats på grund av pandemin – även fritidsaktiviteter som fotboll och bowling har blivit lidande.
– Vi alla tre jobbar på folkracetävlingar i Vimmerby också, men det är också inställt. Det var en tävling i oktober men då körde vi utan publik, berättar Dick Berg.
– Man får vara glad för det lilla i alla fall, men det drabbar ju stora race för man älskar ju publiken – för de stöttar ju oss funktionärer som gör allt på banan. Det är fruktansvärt tråkigt. Vi vill ha tillbaka allt så man kan leva som vanligt, skratta och umgås, säger Alexander Paulsen.