"Viktigt att konsumenterna tar ställning"

Vintern har kommit till Råshult. Det tunna snötäcket på åkrarna runt gården gör att slutet av december känns lite ljusare än för bara några veckor sedan. Men någon större ljusning när det gäller mjölkpriserna är det fortfarande inte, säger Jonas och Ulrica Uhre, mjölkbönder i Locknevi sedan drygt 14 år tillbaka.

- 2015 var ett riktigt svart år. Det är bara att hoppas att det vänder 2016. Det går inte att föreställa sig något annat.

Det är ingen nyhet att det är tuffa tider för de flesta av Sveriges mjölkbönder. Länets bönder och Vimmerby kommuns bönder. De som förser andra företagare med arbete: elektriker, servicetekniker, maskinförsäljare, foderleverantörer och snickare. För att nämna ett fåtal av alla de som är beroende av att landsbygden hålls öppen och levande.

Betessläpp med tusentals besökare, gratis mjölk och bulle, gulliga kalvar och höns på ladugårdsbacken är hur trevligt som helst. Men de andra 364 dagarna måste ju också fungera för en mjölkbonde.

Jonas och Ulrica Uhre driver gården Råshult sedan 2001. Även om mjölkpriset höjdes med tio öre i höstas är det fortfarande långt kvar till det pris de fick för mjölken när det tog över Jonas föräldragård. Då fick de runt tre kronor litern. Tio år senare, när de köpte gården efter att först ha arrenderat den, var priset 3,30 kronor litern. Nu är priset 2,67 (i slutet av december 2015, reds anm).

- Jag kommer ihåg när priset sänktes rejält. Det kom som en chock, säger Ulrica.

- Det var den 23 december 2014. Dagen innan hade vi köpt en ny traktor, den gamla var 25 år.

- För varje 50-öring priset sänks förlorar vi 250 000 kronor i årsinkomst med de 55 mjölkkor vi har. Pengar vi skulle behöva göra nya investeringar för, säger Jonas.

- Det är helt galet. Vi jobbar sju dagar per vecka och vill kunna leva på det vi gör.

Vad gör ni om mjölkpriset inte höjs, kanske rentav sänks igen?
- Vi fortsätter jobba. Korna måste ha sitt, det går inte att dra ner på fodret för då mjölkar de mindre. Men visst vrider och vänder vi på om det kan finnas andra alternativ när det gäller fodret.

- Det blir istället vi själva som måste tänja på oss. Jobba mer, för mindre inkomst. Men vad skulle vi annars göra.

Läs mer i måndagens papperstidning