I veckan träffades lokala jordbrukare och jägare och företrädare för Kristdemokraterna för att diskutera hur man kombinerar viltvård och jordbruk. Viltslag som orsakar problem för jordbrukarna är  kronhjort, rådjur, älg, och vildsvin. 

– Men det är inte grisarna som är problemet, det är att markägarna och jägarna inte är eniga, säger Kjell Davidsson, som arrenderat och brukat markerna runt Tuna gård i nästan 40 år. 

Svanar och tranor gör också skada när de trampar ned grödorna och lämnar stora mängder avföring på åkrarna.

– I år har det varit svanar och tranor som jag aldrig sett på maken. Men vi är de första som fått beviljat skyddsjakt på tio svanar och tio tranor, det är unikt eftersom det är statens vilt, berättar Davidsson. 

Davidsson och Åke Hammarskjöld, som äger Tuna gård har initierat en jaktgrupp, där Hammarskjöld bistår med mörkersikte till fem jägare som jagar gratis. 

– Det är ett föredöme många skulle kunna lära av, menar riksdagsledamot Kjell-Arne Ottosson, (KD).

– Jordbruk är ju ett förvaltarskap som innebär en långsiktighet, det gynnar en själv att bruka jorden på ett sunt sätt, säger Gudrun Brunegård, kristdemokratisk riksdagsledamot.

Problem med jaktarrende uppstår då långväga jägare saknar kunskap om lokala situationer, och lokala jägare inte har möjlighet att jaga i den utsträckning det skulle behövas. 

– Många som vill arrendera jaktmarker har andra heltidssysselsättningar, då är det inte möjligt att vara ute på nätterna flera nätter i sträck, säger Hammarskjöld. 

Att det behövs ett utökat samarbete mellan markägare, lantbrukare och jägare verkar vara en oomstridd åsikt.  

– Jägarförbundets utbildning för vildsvinsjägare blev fulltecknad snabbt, men bra utrustning kostar tiotusentals kronor, säger Bill Nelson, ordförande för svenska jägarförbundet i Kalmar län.

Via jägarförbundet finns organisationen vildsvinshjälpen, där lantbrukare, markägare och jägare kan anmäla sig och komma i kontakt med varandra.

– Men hittills är det bara en gård i Kalmar län som efterfrågat hjälpen, säger Nelson. 

Problem med viltförvaltningen uppstår också när markägare har olika synsätt. 

– De markägare som utfodrar vildsvin i skogen avleder dem från deras mark, men det blir ju jobbigt för grannarna om det inte finns ett samarbete mellan markägarna, säger Nelson, som också förklarar vikten av att spara rätt djur. 

– De stora suggorna ska man inte skjuta, eftersom små grisar kan gå i brunst, då blir det kontraproduktivt. 

Att färre restauranger köper kött till följd av coronapandemin har också inneburit svårigheter för jägare som vill avyttra viltköttet. 

– Det har blivit tvärstopp. Jägare utanför Högsby har nyligen behövt gräva ner 40 svin som de inte kunnat sälja. Det är syndigt, säger Nelson.

Även Hammarskjöld har i år fått förlita sig på privata köpare.

– In med det i skolorna, gör det till husmanskost! menar han. 

Regionstyrelsens Anders Andersson är mån om att få ut viltkött i offentliga verksamheter som skolor och sjukhus. 

– Istället för att mäta ekologiskt vill vi mäta närproducerat, säger Andersson.

Nelson och Davidsson är eniga om att en uppköparorganisation för att underlätta trikinprover, och lättnader i reglerna om att man bara får sälja en viss mängd vilt innan det beskattas, skulle underlätta för jägare, lantbrukare och markägare.