Junibackens förskola i Tuna har förvisso staket. Till granntomten ett meterhögt, som kom upp för några år sedan. Ut mot vändplatsen och skogen ett omkring 60 centimeter högt staket som tidens tand gått hårt åt. Jennie Höglund, Tina Svärd, Anna Israelsson, Lena Karlsson och Jennie Gustafsson är några av de föräldrar som helst skulle vilja se staketet utbytt på stört.
- Det är ruttet här och där och har ju stått här sedan 1990. Det har varit en punkt på skyddsronder och föräldramöten sedan våren 2005, men än så länge har det inte hänt ett dugg.

Kan ej ha koll hela tiden
Det dröjer inte länge innan det de ser som ett dagligt orosmoment blir konkret; en boll hamnar på andra sidan staketet, ett större barn hoppar över för att hämta bollen och får genast en svans av mindre efter sig. Och så kommer det en bil, om än i låg fart.
- Du ser ju, så här är det. Personalen kan inte ha hundraprocentig koll hela tiden och barn är kvicka. Det är en stressfaktor för dem och det är klart att man oroar sig över att något ska hända.
Även om trafiken inte kan sägas vara intensiv - i princip är det bara grannar och föräldrar som kör här - tycker de att det känns obehagligt.