Efter år av nedrustning är numera budskapet från myndigheterna tydligt: samhället måste på alla plan öka beredskapen för kris eller krig.
Svenska kyrkan lyfte beredskapsfrågorna redan för några år sedan och att se till att det finns fler gravplatser för kistor är en del i kyrkans skärpta beredskapsarbete, som gäller alla församlingar i landet. Allt för att vara redo om det värsta tänkbara skulle bli verklighet.
– Vi har kommit ganska långt med våra kris- och beredskapsplaner och planer för höjd beredskap, säger Mattias Kessén, som är kyrkogårds- och fastighetsansvarig i Vimmerby pastorat.
Nu har kommunens samhällsbyggnadsutskott gett samhällsbyggnadsavdelningen uppdraget att ta fram lämplig mark för masskadebegravning vid höjd beredskap och krig, i samråd med Svenska kyrkan. Syftet är att säkra en värdig hantering av avlidna i situationer som kräver snabb och samordnad hantering av döda. Utredningen är kostnadsberäknad till 45 000 kronor.
– Det är sådana krav som ställs på oss som kommun, att förbereda den delen, säger Nicklas Skäär (S), ordförande i samhällsbyggnadsutskottet, som i nuläget inte kan peka ut några markområden som skulle vara särskilt lämpade.
– Det får utredningen visa. Det här är en ny verklighet vi har att förhålla oss till, och visst blir det mera konkret när man är med om att fatta ett sådant här beslut, säger han.
Enligt beslutsunderlaget ska områdena vara ”lättillgängliga men inte ligga i direkt anslutning till bostadsområden för att minimera påverkan på närliggande befolkning, och ha en jordmån och dränering som underlättar en säker och värdig hantering av avlidna.”
I Sverige planeras för att ta hand om en halv miljon döda om kriget kommer. Att se till att det finns mark för gravar till fem procent av befolkningen är en av Svenska kyrkans uppgifter och i Vimmerby skulle det betyda nära 800. Förra året avled 166 personer i Vimmerby kommun, som jämförelse.
– Pratar vi höjd beredskap kan det handla om främmande personer också, soldater som dött i strid, men självklart hoppas vi inte att vi hamnar där. Risken påverkas ju inte åt ena eller andra hållet av vad vi gör, vi försöker bara tänka igenom vilka risker som finns och hur vi ska vara förberedda på dem, säger Mattias Kessén.
Att vara förberedd på vad som kan hända ger trygghet, säger han.
– Hur sårbara vi är fick vi erfara den hårda vägen i samband med cyberattacken för ett och ett halvt år sedan. Där fick vi bra övning i hur man kan göra och tänka, det är en styrka när man sett vad som krävs.
Har ni redan nu sett ut vilka markområden som passar?
– Ja, vi har ringat in olika platser och har en dialog med kommunen, det handlar om beredskapsmark om vi behöver gravsätta många ganska fort. Sedan vill jag inte gå in konkret i exakta planer, när man pratar om höjd beredskap är man alltid lite försiktig. I övrigt har vi tittat på vår egen mark, vilken mark vi kan använda, hur det ser ut vid de olika kyrkogårdarna, vad vi har för mark som inte är ianspråktagen, vilka platser som finns helt enkelt. Generellt är det inte jättesvårt för oss landsbygdsförsamlingar, mark är inte det stora problemet. För storstadsregionerna är det värre, de har ett jätteproblem att brottas med.
Kris- och beredskapsplaner handlar inte bara om krig.
– Samma plan, fast andra delar, kan vi komma att behöva använda vid en pandemi eller om det kanske skulle ske en olycka här i Vimmerby med många skadade eller döda. I den diakonala delen kan det räcka med att det händer något som många blir rädda av, det kan vara saker som att hålla kyrkor öppna.
Vad ställer det här för nya krav på kyrkans personal?
– Det handlar om olika saker, hur vi ska få saker och ting att rulla vidare i händelse av både små och stora kriser. Det är ju allt från gravplatser till elförsörjning, hur vi få våra arbetsmaskiner att funka – och vad vi gör om de inte funkar, vilken personal vi har att tillgå. Att ha planer är fint i sig, men ännu viktigare är kanske att vi både inom pastoratet och med grannpastoraten har diskuterat hur vi kan hjälpa varandra, vi har en bra kontakt kring de här frågorna.