Förr fanns det blåsorkestrar i Vimmerby, Södra Vi, Storebro, Silverdalen, Vena och Horn. Kårerna fick låna musiker av varandra för att fylla stämmorna på konserter och uppträdanden. I början av 60-talet lade Storebrokåren ner verksamheten och gick över till Vimmerby Blåsorkester, med tiden blev det också naturligt för kårerna i Södra Vi och Vimmerby att gå ihop under namnet Sevede Musikkår - senare Vimmerby Musikkår. Dirigenterna har varit många genom åren, utöver nuvarande Christer Prinz, som hållit i dirigentpinnen uppemot 15 år, kan nämnas Ernst Rundgren, Hans Rundgren och Per Olof Ohlsson.
Att det är 70 år sedan Vimmerby Musikkår startade firas på söndag med konsert i Vimmerby kyrka, öppen för alla och en ypperlig chans att ta del av bredden i orkesterns repertoar.
Efter konserten blir det fest i församlingshemmet.
- Vi har bjudit in så många gamla medlemmar vi kunnat hitta och fått stort gensvar. Några kommer dessutom att spela med oss på konserten, bland annat blir det soloframträdande av Alf Hörberg, säger Birgitta Djurberg.
- Det blir allt från nostalgi till modernt, säger Vilho Virtanen, som med sina 52 år i Vimmerby Musikkår tillhör de verkliga veteranerna.
Men äldst är han inte. Här finns en 85-åring och flera som passerat 80-strecket, bland andra Erik Larsson, som inledde sin bana på trumpet i musikkåren i Södra Vi 1954 och som efter några års paus i samband med hopslagningen återupptog spelandet och gick över till barytonhorn.
Gemenskapen över åldersgränserna har alltid varit en bonus i orkestern och det är få områden där tonåringar, medelålders och pensionärer har ett så otvunget och naturligt umgänge som över instrumenten.
- Musikskolan och Kulturskolan har i decennier varit inkörsporten och vi har alltid haft 4-5 ungdomar som kommer därifrån. Det är fantastiskt att se dem utvecklas.
Alfons Ambrosiani är ett exempel. Han började spela altsaxofon i Kulturskolan när han var 8-9 år och med tiden var han redo att ta plats i musikkåren.
- Det är jättekul. Jag har i princip inga andra intressen än musiken och man kan vara hur trött som helst när det är måndagskväll och dags för repetition, men när man kommer hit blir man pigg. Det är väl kaffet och gemenskapen.
Efter en svajig tid i samband med nedskärningarna i Kulturskolan, då blåsinstrumenten fick ta största smällen och man förlorade både musiklärare och lokal, har det löst sig såtillvida att man hittat ny replokal centralt i stan och Christer Prinz nu leder Musikkåren som frivillig och oavlönad dirigent.
Vilho Virtanen och Erik Larsson kan inte nog betona dirigentens betydelse.
- Han vet precis vad vi går för och ger oss hela tiden nya utmaningar, för att vi ska växa.
Men oron är stor över den uteblivna rekryteringen från Kulturskolan.
- Utan tillväxt klarar vi oss inte i framtiden. Med åren blir det tungt att spela och hur gärna man än vill kommer dagen man inte orkar. Så visst är det bekymmersamt.
Förr hade varje bruksort med självaktning en aktiv musikkår. Musikkårerna och blåsorkestrarna har gett självklar musikalisk inramning till gudstjänster, valborgsfiranden, skolavslutningar, advents- jul- och nyårskonserter... och så är det än.
- Vi är en viktig del av kulturlivet. Musikkåren ger människor levande musik, och det är viktigt, säger Vilho Virtanen som utan att tveka också sätter ord på musikkårens betydelse på det privata planet; "utan musiken kan jag inte leva".