Vimmerbybo anfölls av vildsvin

Han var nÀstintill skjutklar. Hunden skÀllde och markerade. Men det syntes inget djur i nÀrheten. Sikten var mycket bra i den nyröjda tallplanteringen.
DÄ, till synes frÄn ingenstans, rusar ett monster fram och anfaller med vÄldsam kraft.

Hemma i tryggheten igen. Lennart Weidinger i Nyshult, Vimmerby, visar pÄ jaktbyxorna var den rasande vildsvinsgalten högg honom.

Hemma i tryggheten igen. Lennart Weidinger i Nyshult, Vimmerby, visar pÄ jaktbyxorna var den rasande vildsvinsgalten högg honom.

Foto:

Vimmerby2012-12-07 07:14


- Det var som ett brunsvart streck som kom direkt upp ur underjorden. Jag hade inte en chans, berÀttar Vimmerbybon Lennart Weidinger om sitt dramatiska möte med en rasande vildsvinsgalt i skogarna kring Hummelstad för snart en vecka sedan.
Det började som en vanlig och vÀldigt vacker jaktdag med kompisarna i jaktlaget, men blev senare till en synnerligen dramatisk upplevelse.
Tillsammans med sex kamrater jagade Lennart Weidinger i skogarna utanför Hummelstad i lördags. Första sÄten gav ingenting, sÄ jÀgarna stÀllde om till ett annat skogsomrÄde.
- Jag och en kompis gick in och de andra fem satte sig pÄ pass runt om, berÀttar han.
Lennart Weidinger hade med sig sin unghund Freja, en wachtel pÄ 1,5 Är.

Hunden gav skall
- Hon har inte visat intresse för vildsvin förut, sÀger han.
Ganska snart drog Freja i vÀg lÀngre in i omrÄdet och gav skall.
- Gris eller möjligen Àlg, tÀnkte Lennart Weidinger och smög efter.
Kort dÀrpÄ fick han syn pÄ sin hund kanske tio meter fram. Men han hade svÄrt att tro att det fanns vildsvin sÄ nÀra inpÄ i den terrÀngen.
- Det var nyröjd tallskog med bra sikt Ät alla hÄll, solen sken, nÄgra grader kallt och ny lÀtt pudersnö, och jag sÄg inga spÄr. Man tÀnker sig ju att vildsvinen trycker i tÀta tÀtningar eller under rotvÀltor och sÄ, sÀger han.

Monsterattack
För den skull var han nÀstan redo med sitt vapen.
- Jag hade inte osÀkrat, men höll det i nÀst sista steget.
NĂ€r attacken kom hade han inte en chans.
- Det bara small till, frÄn ingenstans kom det hÀr monstret som frÄn underjorden, och de dÀr elaka ögonen som stirrade, minns han.
Galten pÄ uppskattningsvis uppemot 150 kilo slog omkull Lennart och högg honom i lÄrets insida strax ovanför knÀt och höll kvar kÀftarna.
- Hur lÀnge vet jag inte, men den kastade mig med vÄldsam kraft fram och tillbaka, kanske det höll pÄ i tio-femton sekunder, sÀger han.
Han hann med att tÀnka pÄ följderna om den rasande vildsvinsgalten skulle ta ett nytt tag lÀngre upp pÄ kroppen. Men istÀllet valde den att ge sig i vÀg. Kanske för att Freja gav sig pÄ och bet honom i svansen, hon följde ocksÄ efter nÀr grisen försvann.
Chockad av hÀndelsen kÀnde Lennart Weidinger ingen smÀrta.
- DÄ gjorde det inte alls ont, sÀger han och tar sig Ät benet, dÀr vÀrken nu hÄlls borta med medicin.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om