LRF’s medlemstidning Land Lantbruk har sin redaktion i Stockholm, men många reportrar sitter utspridda i landet.

– Våra läsare befinner sig ju på landsbygden, säger Sofie.

Sofies arbetsdag utspelar sig vid datorn i glasverandan på gården utanför Vimmerby. Där hon bor tillsammans med sambon Max och katten Sonja. På gården har de både får, ankor och höns.

– Det är otroligt lyxigt att kunna ha ett jobb där jag bevakar ett specialområde men inte är bunden geografiskt, säger Sofie.

Sofies titel är “husdjursreporter”, men hon skriver inte om hundar och katter.

– Jag jobbar med lantbruksdjuren – allt från kor, grisar till får och fjäderfän, säger Sofie.

Under en vanlig arbetsdag gör Sofie telefonintervjuer, skriver artiklar, spelar in podd och bevakar de senaste utvecklingarna inom branschen.

– Det händer så mycket inom lantbruket. Både när det gäller teknik, och utmaningar inom kostnader och klimatanpassning. Det är mycket att läsa in sig på och hänga med i, säger Sofie.

Trots att Sofie trivs bra i hemmakontoret är det bästa med jobbet att vara ute på fältet.

– Det roligaste är att få komma ut och se Sverige och träffa lantbrukare, säger Sofie.

Sofie har rapporterat från både Skåne, Västergötland och Örnsköldsvik. Men jobbet som lantbruksreporter var aldrig en självklarhet. Sofie var tidigare lite av en storstadstjej, som har bott i både Malmö, Berlin, Rotterdam och Haag.

– Jag bodde utomlands i sju år och var helt inne på att jag skulle bo i en storstad, säger Sofie.

Sofie växte upp på en gård norr om Västervik, där hennes föräldrar bedrev lantbruk med nötköttsproduktion, växtodling och skogsbruk. När hon var liten hade hon ett stort intresse för både hästar och höns, ett intresse som kanske drog henne tillbaka till Sverige.

– Jag var trött på Holland. Mamma och pappa hade flyttat till Vimmerbytrakten, och av ren tur fick jag sommarjobb på Vimmerby Tidning.

Nu har Sofie bott i Vimmerby i fyra år.

– När jag kom hem hade jag först inga tankar på att stanna i Vimmerby, men det var så kul på sommarjobbet. Nu vill jag inte bo någon annanstans, säger Sofie.

Förra året tog Sofie jägarexamen, och nu är hennes nästa utmaning att delta i första älgjakten.

– Jag hängde med pappa på älgjakt som barn. När jag var sex år tog jag med mig en älgfot till skolan som jag visade upp för mina klasskompisar, jag fick lägga den i lärarrummets frys. Det var en typisk lantisskola, för det var inte många som höjde på ögonbrynen över det, skrattar Sofie.