"Först såg jag inte vad det var som kom farande i snön, upp och ner."
Den som har lite tur kan få se en utter. Men för att lyckas fånga det skygga djuret på bild krävs mer än så. När fotointresserade Sören Eriksson var ute i trakterna av Älmeklo utanför Vimmerby häromdagen fick han jackpot.
– Det var blåsigt och jag hade tänkt fotografera yrsnö och virvelvindar på ett gärde. Plötsligt, när jag vände mig om, kom något i full fart i snön, först såg jag inte vad det var. Du kan ju förstå hur exalterad jag blev när jag förstod att det var en utter. Jag hade tur, vinden låg så att uttern inte kände vittring förrän den kommit kanske tio meter inpå, då vände den av.
Har du sett utter förr?
– Ja, kanske 4-5 gånger. Men det här var något extra. Uttern kommer högt på listan över djur jag vill fotografera, det är bara lodjur som övertrumfar det.
Snötäckt ansikte på uttern, som Anna Roos satsar på är en vuxen hona.
Utterexperten Anna Roos, biolog på enheten för miljöforskning på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, och fritidsboende vid Krön, blir förtjust när hon fått en titt bilderna.
– Fantastiska, helt underbara bilder! Härligt att se snön över uttern.
Chansen att få se en utter i det vilda har ökat betydligt i takt med att antalet ökat under 2000-talet.
– Fotografen jag samarbetade med i boken "Utterliv" avsatte tre månader varje vinter i tretton år innan han fick se sin första. Men det är nu på vintern som chansen att både se, och fotografera, är bäst när kroppen avtecknar sig mot snön.
"Lite kul att se spåren efter utterns framfart", säger Sören Eriksson.