Det var i februari i år som Stephan Petersson halkade på en isfläck och slog i huvud, nacke och rygg. Ambulans tillkallades men personalen ansåg att det inte var allvarligt, trots att Stephan inte kunde resa sig på egen hand samt klagade på smärtor i huvud och nacke.
– En kom direkt med bår och nackkrage men den andra avfärdade det och sa att det kändes direkt att det bara var muskulärt, säger Stephan Petersson.
Ambulanspersonalen ville därför inte heller ta honom med sig till Hälsocentralen i Vimmerby för undersökning, trots att han legat ute i minusgrader berättar Stephans fru Johanna Blom Petersson.
– Då blev jag lite sur faktiskt för vi var sex personer som försökte hjälpa honom att resa sig och de fick ge smärtstillande för att vi ens skulle få upp honom, säger hon.
Till slut tar ambulansen med honom men på Hälsocentralen uppstår enligt Stephan språkliga svårigheter med läkaren och istället för att röntga nacken röntgades bröstet.
– Jag fick inte följa med in på grund av corona utan den yngre ambulansföraren följde med in och det största problemet var att Stephan var så yr, fortsätter Johanna.
Stephan skickades hem med smärtstillande tabletter där han blir sängliggande i fyra dagar innan armar och ben börjar domna bort. Då uppsöker han återigen Hälsocentralen.
– Då får jag en annan läkare som direkt inser att det är allvarligt. Hon ringer Västervik som skickar en ambulans och helt plötsligt är det jätteviktigt att jag inte rör mig, säger Stephan.
I Västervik konstaterades det att Stephan hade brutit både rygg och nacke samt att han hade fått en hjärnskakning men eftersom läkningsprocessen hunnit starta under hans fyra dagar hemma ville man i första hand inte operera.
– Tur i oturen så slapp jag operation. Jag fick ha en stödställning i tre månader, därefter fick jag ta av stödkragen växelvis för nacken var så svag. Jag har än idag svårt att vrida nacken och så får jag kraftig huvudvärk vilket jag aldrig haft i hela mitt liv. Men det är konstigt vad kroppen vänjer sig vid krämpor.
Stephan Petersson har nu anmält de brister han anser skett i hans vård, till patientnämnden i Kalmar län.
– Vi vill inte hänga någon på något vis utan få till en förbättring som en naturlig del i ett förbättringsarbete. Man förstår nu i efterhand att det kunde gått åt helvete på riktigt.
