När Jimmy Andersson berättade om sitt skräpplockade på väg till jobbet på sociala medier under #städavimmerby visade det sig att han inte var ensam. En hel liten armé av skräpplockare finns det, därute.
– Det finns redan horder av människor som håller på och kan det bli fler är det bara roligt. Kollar man ut i världen kan man se att det förekommer massor av liknande aktiviteter på global nivå. Det krävs ju ingen Einstein för att göra något på lokal nivå, det är bara att sluta gnälla och göra något åt det man stör sig på, säger han.
Att plocka skräp är ingen stor sak. Men gör skillnad. Och kan väcka tankar i vidare banor.
– Vad det än handlar om kan vi nog begripa att samhällets resurser inte räcker till allt. Istället för att tycka att ”det är någon annans ansvar” kan man göra något åt det. Som det här. Eller att läsa på äldreboendet om man tycker att pappa och de andra åldringarna har för lite underhållning.
Men tre skräp om dagen, mer har det väl blivit?
– Nja, det finns lite för stort utbud för det. Och man kan också se lite intressanta skillnader, det finns olika skräp i olika områden.
En som plockat skräp i flera år är Eva Svensson i Frödinge. I samband med att hon började sin viktresa – som nu resulterat i en minskning på 70 kilo – tog hon med sig en avfallspåse på sina motionsrundor.
– Det är något rent otroligt vad folk slänger bråte. Cigarettpaket, snusdosor, burkar, engångstvättlappar… Och det verkar vara något i energidrycker som man blir klen av. Man orkar bära en full burk, men när den är tom tappar man den…
Men blir du inte less, är det inte ett ändlöst uppdrag att plocka?– Nja, för min del är det personligt. Jag tycker det ser så fult ut när det ligger massa skräp längs vägkanterna. Och ibland har jag med mig mina barnbarn, de får panten som lön. Annars har jag använt pengarna till att köpa plasthandskar, nya avfallspåsar att plocka i och till och med kostat på mig en plocktång. Sorterar gör jag när jag kommer hem
Vi har tidigare berättat om 4-årige Ebbe Sällberg i Södra Vi, som började gå på skräponader. Ebbes mamma Lina Sällberg berättar att Ebbe fortfarande är engagerad:
– Senast igår pratade han om att man inte får slänga skräp. Då blåser det till havet och kan fastna på fåglar och fiskar kan äta det och dö. Panten han fick ihop i våras använde han till två stora monstertrucksleksaker och en och annan glass. Resten har han sparat. Många brukar säga att de läst om honom och att han gör något bra, och han verkar känna sig stolt över sitt bidrag för miljön.
Inger Sand är också en engagerad skräpplockare, som håller sin muskelreumatism i schack med hjälp av cykeln.
– På cykeln får man ett annat perspektiv, man ser skräpet. Jag brukar hitta allt möjligt, burkar, plastförpackningar, emballage. Det konstigaste var nog en stövel jag hittade på Krönvägen. I den låg en groda, som verkade ha bott där länge.
Jimmy Andersson hoppas att fler vill haka på städandet av Vimmerby kommun.
– Istället för att snacka gör man. Mer komplicerat är det inte.